Det  var ett tag sen jag kikade in här och skrev något. Har inte haft någon gnista alls, ena stunden är det lätt att bara skriva från hjärtat men ena stunden går det inte alls. Det bara låser sig och man finner inga ord alls, det är bara tomt fast det bara snurrar av tankar inom en. Man hinner inte ta tag i dom, det är bara ett stort kaos inom en. Finns så mycket man vill ut med för att lätta på bördan men det har låst sig helt.

 

De senaste veckorna har allt gått upp och ner med mitt mående. Har mått illa, varit trött och orkeslös. Det har inte funnits någon gnista alls, många mörka tankar om livet. Vad är meningen med allt, ska det vara så här? Det tar tid det vet jag men hur lång tid och hur länge orkar man? Vill ha tillbaka mina uppåt perioder, få tillbaka lite ork och gnista. Nu är jag bara i normal läge eller neråt och det är inte skoj:). Normal läge som dom säger är för mig supertråkigt.

 

Hur kan man som mamma tänka så som jag gör undrade en bloggerska för ett tag sen. Tro mig jag önskar att dom tankarna inte fanns för jag skulle aldrig vela såra min familj på det viset. Sen får man mediciner med biverkningar som kan förvärra dom tankarna och det är inget man hurrar för. Jag kämpar varje dag med mina tankar och får påminna mig hela tiden om min kärlek till min familj och vad dom betyder för mig och vad jag betyder för dom. Det gör ont att ha såna tankar och dom är skrämmande för när man är i det mörkaste djupet och när det gör som mest ont är man beredd på att göra allt för att slippa smärtan.

 

Längtar efter att ha någon att gå och prata med. Har inte haft enskild terapi på över 3 månader men så länge jag går i grupp terapi får jag inte gå på enskild. På grupp terapin går vi igenom hemläxan och man lyssnar på andras problem och det hjälper inte mig. Hoppar hellre av den terapin och går på enskild för det behöver jag nu, vet inte var jag ska vända mig. På lördag ska jag på endags retreat och då fick man boka in samtal med prästen kanske ska börja i den änden.

 

Min blogg är min blogg där jag skriver av mig om allt mellan himmel och jord. De senaste 2 åren har den varit min terapi och jag har tack vare den funnit otrolig många likasinnade som gett mig råd och stöd. Vilket har betytt oerhört mycket då det inte alls är lätt för omgivningen att sätta sig in i vissa svårigheter. Till 99 % har jag bara mött på positiv respons och det glädjer mig.

 

Nu finns dock den där 1% som jag inte riktig förstår mig på. Om man nu retar upp sig så på det jag skriver, tycker att jag förpestar folks tillvaro varför kikar man då in här och läser och skriver på min fb status. Jag tvingar ingen att läsa här men lite intressant måste det ju vara då man lägger ner tid och kikar in eller hur. Förrut har jag retat upp mig men nu kan jag inte annat än tycka synd om såna människor. Vilket tråkigt liv dom måste ha och vilken brist på kunskap. Kul att jag kan förgylla deras gråa vardag:)

 

Snart får vi besök av en vän och hennes lilla valp,nu blir det brunch

Ni minns inlägget om avslaget från försäkringsbolaget p.ga brist på sjukintyg?. Jag fick namnet på chefen på öppenvården och skrev ett mail till henne där jag förklarade vår situation. Tog inte lång tid förrän det plingade till inkorgen och jag hade fått ett svar. Som vanligt är jag nervös över att öppna såna ggr:), dock var det inga problem. Hon skulle be överläkaren gå igenom journalerna och skriva ett vårdintyg och skicka till min dotter. Här har jag legat sömn lös och funderat på hur jag skulle gå vidare, katastroftankar som vanligt.

 

Hade även fler frågor ang kontakten med psykiatrin som jag passade på att ta. Hon skulle sätta sig in i ärendet, läsa journaler och sen ringa mig i veckan. Här har man hetsat upp sig och i tankarna varit beredd att ta kontakt med media och hela köret, så flyter allt på så här. Fick även snabbt svar från min egen doktor som jag mailat idag ang mina sömnproblem och mediciner och det gladde mig. Nu provar jag att höja med en tablett och får se om jag får lite efterlängtad sömn i natt.

 

Sitter och är så arg och frusterad just nu. Min dotter har varit "hemma" sen 16 års åldern p.ga vissa svårigheter. Jag kontaktade försäkringsbolaget där jag haft henne försäkrad sen 2 årsåldern och dom sa att det gick på försäkringen men man fick vänta tills hon blev 20 år. Problemet är att det inte finns några sjukintyg då hon fick vänta 3 år på att träffa läkare, läkaren erkände att dom gjort fel då hon hamnat utanför systemet. Han bad om ursäkt och tyckte det var pinsamt. Hon blev sjukskriven då men det var förra året men åren före då? De kontakter hon haft inom vården har sagt att hon varit för illa däran för att jobba eller studera och vi har ju gjort som dom sagt. Fast var finns bevisen på det?

 

Hon skickade in de intyg som fanns och jag trodde väl att dom skulle ta ut journaler med men icke. Fick avslag då hon inte varit sjukskriven i över 170 dgr? Hallå, hon har varit hemma i flera år. Hur gör man nu? Kan man be läkaren skriva sjukintyg för tiden dom missat henne? Finns ju journaler som beskriver hennes mående och problematik.T.om arbetsförmedlaren ansåg att hon inte var arbetsför. Vi har ju litat på dom vi träffat. Är det någon som vet hur man ska göra nu, tar emot all hjälp jag kan få. Kan ju vara en hel del pengar det rör sig om, ska hon gå miste om det bara för att sjukvården missat henne? Jag fick hota med media och patientnämnden för att hon skulle få läkartid.

 

 

I veckan nåddes jag av ännu ett dystert besked. Ett par "bekanta" från campingen har en pojk i Lisas ålder, ett litet busigt charmtroll. Dom fick i veckan veta att han har leukemi tror jag det var. Känns så overkligt och så orättvist. Lider så med familjen och lille K som ska behöva genomgå ett helvete. Tänk att behöva se sitt barn genomgå det han behöver göra, så maktlös man måste känna sig. Man skulle kunna göra allt för att få byta plats.

 

Mina tankar och kärlek går till familjen och en mängd styrkekramar

 

För 8 dgr sedan satt du vid mitt bord och åt pannkaka, Jag var så otroligt glad att ha dig här, få träffa dig igen. Det var så skönt att se dig så glad och lycklig efter de svårigheter du gått igenom. Så glad för din skull. Vi hade en supertrevlig kväll och alltid så skönt att få prata med dig. Vet inte vad det är med dig men jag har lättare att öppna upp mig för dig än för min egen psykolog, du vet saker ingen annan vet.

 

Vi har bara träffats 3 ggr under de senaste 1½ åren men du har en speciell plats i mitt hjärta. Första gången vi träffades var jag inne i en jobbig period men du hjälpte mig igenom den. Du har funnits där trots att du har gått igenom en jobbig period, du är en av de finaste och varmaste människor jag träffat och jag är glad att ha dig vid min sida. Du är värd all lycka som finns att få.

 

För 3 dgr sedan fick jag ett sms som fick mig att tappa telefonen. Det kan inte vara sant, varför nu och varför just du? Har du inte haft tillräckligt? Många tårar har runnit nerför min kind, jag tänker på dig och dina nära och kära. Jag vet att du är stark och att du inte kommer ge dig i första taget. Jag vill finnas här för dig och kämpa med dig. Finns det något jag kan göra vad som helst så tveka inte att be mig.

 

 

( Fram googlad)

 

För drygt en vecka sen fick jag ett trevligt sms från en kär bloggvän. Hon hade vunnit 2 biljetter till Magnus Karlsson här på konserthuset och undrade om jag vela hänga på. I detta nu sitter hon i bilen på väg från Västerås till mig och det ska bli så kul att ses igen. Senast var på mammablogg kryssningen.

 

 

Idag fick Lisa vara hos farmor/farfar medans vi gick på bio. Det blev Sune i Grekland och det var en fullsatt salong. Åh vad bra den var, har hört att den fick dålig kritik men jag har då skrattat gott. Då ska man veta att jag har väldigt svårt för komedier:), granngubben tror jag nästan gjorde i byxan av skratt. Det här får nog bli en trevlig tradition.

 

Nu är man ju ännu mer sugen på att resa till Grekland. Har kikat runt lite nu så vi får se hur vi gör, vore skoj att få gratta pappa på 70 årsdagen nere i Platanias. Har hittat ett litet mysigt hotell en bit före Platanias, där fanns det barnvänliga stränder och det är a och o för mig. Där Håkan och jag var blev det djupt direkt så inte ens jag vela bada.

 

t 

 

Nu är det inte många timmar kvar av 2012. Ett år som började bra men slutade mindre bra. I februari började jag träna flitigt och mådde bra en längre period, sommaren flöt på med något enstaka dyk. Kämpat på med nykterheten, funnits stunder då jag kunnat döda för en stor grogg. Få känna lugnet i knopp och kropp, jag har dock kämpat emot och snart har jag varit nykter i 17 månader.

 

Hösten kom grå och dyster och tog mig ner till det djupaste mörker. Blev tvungen att läggas in för att få iordning på sömn och mediciner. Ett välbehövligt avbrott från vardagen. Sakta men säkert börjar medicinen kännas rätt men det är ett ständigt experiment och jag måste följa mina rutiner för att få vardagen att funka.

 

Nu är vintern här och sakta kommer gnistan tillbaka. Får dock lära mig att hålla tillbaka, får inte bli för mycket av det goda. Sömnen har jag fortfarande stora problem med och det ska jag ta itu med efter nyår. Nu vill jag vidare, vill komma underfund med vad jag vill med framtiden.Vad vill jag göra, vem är jag?. Det är dags att ta itu med mig nu, klättra uppåt än en gång. Kommer falla men jag tänker inte ge mig.

 

Det jag kommer minnas mest av det här året är NI. Tänk vad ni kommit att betyda för mig, allt stöd och kärlek ni gett mig när det varit som jobbigast. När jag känt mig ensam och övergiven har ni funnnits där. Har förlorat många sk vänner på vägen men vunnit en massa nya och det är jag för evigt tacksam för. Ni får mig att våga, ni får mig att tro och våga hoppas på en förändring.

 

 

Då maken hade turen att vinna 2 bingolotter på sin julkalender blir det spel för barnen i kväll. Hoppas på tur igen. Har jag berättat om att jag suttit i soffan men familjen på Kronèrs tid? Sanna vann barntävlingen och vi blev nedbjuden på lyxhelg och soffa. Artister var Dawid Bowie och Cliff Richard, 2 världsartister på samma kväll.

 

Sannas önskan var att vinna en hästens säng och vad gömde sig bakom lucka 9 tro?. Jo en hästens säng till hennes stora glädje. Jag undrar dock vad som skett om vi öppnat lucka 3 som jag vela, där gömde sig färgfemman. Kunde ju slutat med mat för 5 tusen så Sannas säng var helt ok, fick även en tv med inbyggd video. Det är en helg man bär med sig. Vi har även haft turen att vinna 5000 kr i presenkort vilket vi inte visste förrän vi rättade lotten 3 veckor efteråt:)

 

Huh sånt trist väder vi haft idag. Vi hade planerat att åka till morfar och åka skidor med barnen. Lite skidåkning blev det innan vi grillade korv. Slapp frysa idag iallafall:). Här nedan kommer lite "suddiga" kort från dagen, var bara Lisa och Nisseman med. Kram allesammans

 

Sakta börjar lusten att skriva komma tillbaka och det känns genast bättre då jag fått ny design. Tack snälla Anna som förstår mig direkt:) och för att du gör iordning så snabbt. Jag vill tacka er alla för era kommentarer och jag kommer sakteligen besvara dom några i taget, även svaren på alla kluriga frågor kommer inom sinom tid. Jag  hoppas det är bra med er alla, att julen varit bra och att det nya året har underbara saker i beredskap för er.

 

 

I det senaste numret av Ica kuriren finns det en intervju om mitt bloggande om mina diagnoser. Kanske kikar det in några nya här vilket skulle göra mig glad. Tyvärr har jag tagit en liten paus men läs gärna gamla inlägg och lämna avtryck. Blir alltid glad ö er nya läsare.

 

Vill passa på att önska gamla och nya en riktigt God Jul

 

När jag startade min blogg 2008 var meningen att nå ut till släkt och vänner. Det var till störsa delen en familjeblogg. Det ändrades dock rejält hösten  2010 då mitt liv tog en rejäl vändning. Jag kollapsade och fick diagnoserna bipolär 1 och ADHD. Jag valde att vara öppen mot er och det är ett beslut jag aldrig ångrat. Så många underbara människor jag stött på tack vare det och ni har stöttat mig i både med och motgångar.

 

Bloggen har varit min terapi min ventil Här har jag kunnat varit mig själv , jag har kunnat slängt bort duktighets masken jag så flitigt använder. Utan er som läst och lämnat avtryck skulle jag inte stå här idag. När folk runtom mig tagit avstånd har ni funnits där, ni har gett mig styrka och hopp.

 

De senaste veckorna har min blogg lust försvunnit. Medicinerna tar bort "topparna" och gnistan inom mig. Bloggen får mig att känna mig stressad och det är inte bra. Hinner inte med att  svara på alla fina kommentarer. Har bestämt mig för en förhoppningsvis kort paus, jag hoppas ni finns där ute och väntar.

 

Ni hittar mig på facebook som Carola lättman och på instagram som "mamma carola"