Idag kom äntligen vår efterlängtade Emil hem till oss. Tror Lisa är mest lycklig, sitter där och pratar med honom:). I morgon ska nät till balkongen inhandlas så han kan sitta där ute vid fint väder. Har även inhandlat sele och ett extra långt koppel på några meter. Han springer runt och gör sig hemmastadd. Ser fram emot många härliga stunder tillsammans.

 

 

 

    

 

 

   

 

   

 

 

Wow vilken underbar dag vi haft med massor av skoj. Kikat på alla djuren, grillat ute vid Wild Camp, åkt karuseller och hunnit med att doppa oss. Kanonväder från det att vi kom till vi gick. Barnen är supernöjda, Lisa mest:). Idag var hon tuff och åkte spöktåget hela 2 ggr. Nu ska jag få in twinsen och få dom i säng, vill bara krypa upp i soffan nu för jag är helt slut. Vid fint väder packar vi väskan och far till vagnen över dagen och badar.

 

 

Då var vi hemma på en liten mellanlandning. Hade så gärna velat varit kvar i husvagnen men i morgon är det Furuvik med området som gäller. Barnen vill så klart dit, kika på alla djuren och åka karuseller. Hoppas nu bara vädret är med oss, har varit regn och åska här nu i kväll. Är så sjukt nöjd med våra dagar i vagnen, man mår så himlans bra där. Finns inga måsten, inga krav man bara är. Man umgås med familjen på ett sätt man annars inte gör, hemma finns så många "måsten". Barnen var jätte nöjda med dagarna och sover gott nu:)

 

Vaknade utsövd strax efter att barnen vaknat vid nio tiden. Blev frukost sen raka vägen ner till stranden. Efter en stund dök Emma upp som skulle sova här hos i natt till barnens förtjusning. Vi har solat och badat hela dagen ända fram till middagen vid femtiden. Det blev grillat och potatisgratäng och olika smarriga tillbehör. Till efterrätt grillade vi marschmallows, det bästa barnen vet. Jag var duktig och åt bara två stycken. Innan nattning av Lisa tog vi en promenad längs naturstigen och plockade en massa blåbär. Medans maken nattade lisa idag gick vi andra till stranden, Agnes kvällsbadade medans jag och Emma nöjde oss med att doppa tårna:). Lite kubbspel har vi hunnit med innan knotten förstörde för oss, nu ska barnen snart i säng och kika på film. Lite tända ljus och mys med maken då vi firar 10 år som gifta idag, skålar i vatten:). Bilder nedan som vanligt, kram på er allesammans.

 

 

 

 

 

 

 

Åh såna här dagar är det verkligen lyx med husvagn och närheten till stranden. Vi gick ner till stranden vid 11.30 och gick inte upp förrän kl 17 då det var dags för lite middag. Efter gick vi ner och köpte glass, kollade på alla sportbilar som samlas här på torsdagarna sen var det dags för lite bad igen:). Vi kom inte upp förrän kl 20 igen och då var det en trött Lisa som somnade på stört. Vi har spelt kubb och lite memory med twinsen som nu ligger nerbäddad framför en film och myser. Själv är jag nyduschad och inväntar maken för lite mys, för 10 år sedan den här tiden var jag bra nervös:). Skulle nämligen stå brud dagen efter. Tänk 10 år har gått, vart tar tiden vägen? Bjuder på lite kort från vår underbara dag.

 

 

 

 

 

 

Lunchen som intogs på stranden...

 

 

 

 

 

 

 

För första gången sitter jag i husvagnen och bloggar:). Packade bilarna för några dagar här, nu hoppas vi på lite sol och värme så vi kan bada och ha skoj. Bada har vi hunnit med i dag, barnen flera ggr men jag nöjde mig med ett dopp. Det var bara 18 grader i vattnet, brrrrrrr. Vi har grillat hamburgare, suttit nere vid vattnet och ätit glass och haft det toppen toppen. Just nu försöker maken få en  övertröttad Lisa att sova, jag har provat i över en timme redan. Nils och Agnes har krupit ner med varsin bok, alla trötta efter heldag ute. I morgon är planen att få sola och bada annars åker vi till vildmarksgalleriet och kikar lite. Skönt med lite småutflykter. Här nere kommer lite kort från dagen.

 

 

 

 

 

Visst ser det mysigt ut, 3 trötta nöjda barn..Tyvärr låter det inte lika mysigt där innefrån, får nog byta av snart:)

 

 

 

 

 

 

Vet inte vad som hänt men detta lilla charmtroll har blivit hur kaxig som helst.  Hon går runt och spottar på allt och alla. Slår och river sina syskon när hon inte får som hon vill. Allt är fel oavsett hur vi gör, hon slänger saker omkring sig. Det värsta är spottande och jag vet inte hur man går till väga, hur man får henne att sluta. Envisare unge får man leta efter:). Tur att hon har sina mys stunder också då hon kryper upp i knä och delar ut hårda kramar och pussar.

 

Nu är det bara 7 dgr kvar till vår lille prins kommer hem till oss, spännande. Har försökt läst på om hur man ska vänja katten med kaninen. Finns massa otäcka historier tyvärr där jaktinstinkten har tagit över och kaninen blivit ihjälbiten. Sen fina historier där katt och kanin är bäst vänner och leker ihop, jag vill så klart det sista.

 

 

Nu har klösträdet kommit, leklådan är full:) och balkongen rensad på massa skit. En extra kattlåda ska inhandlas, kattsand och kattmat sen är det bara lilla Emil som saknas. Oj vad bortskämd han kommer att bli. Så skönt att veta att han är van med massor av  folk, har alltid funnits någon som gosat med honom så han är en liten kelgris och det gillar vi. Nu är det nedräkning.

 

Har varit duktig de senaste veckan hållit mig till det jag bestämt mig. Bytt ut frukost och lunch till modifast, överraskande gott må jag säga. Inte fel att börja dagen med chokladpudding, mättar gör det också. Har hållit mig från småätande och mellis har bestått utav frukt, kvarg/bär och jag har känt mig riktigt duktig tills idag.

 

Agnes och jag är nere hos mamma och vaktar vovve och hus och då vela jag fuska lite. Blev lite lösgodis som fick mig att må illa efteråt, passade på att äta en bil jordgubbskaka medans jag höll på. Nu har jag lite ångest och min mage mår inte så bra så det lär dröja innan jag gör om det igen:). Bio på schema i morgon då vi har en tjejhelg, då blir det fruktsallad för min del.

 

 

 

Vet inte varför men jag får en varm känsla i magen när jag tänker på er. Tänker på alla fina kommentarer jag fått under åren, hur  ni funnits där när allt känts mörkt. Då har ni sakta tagit mig upp till ytan igen, ni har varit min sida både vid motgångar och medgångar, ni har inte svikit. Många av er delar min upplevelse och vet vilken kamp man för var dag för att fungera, det som är enkelt och själklart för många är för mig en kamp. Jag måste ofta kämpa lite extra.

 

När det gäller min ADHD har jag ju uppmärksamhetsproblem, saker tar lite längre tid. Klarar inte av ljud, efter ex ett kalas kan det kräva 2 dagar för mig att återhämta mig. När det gäller min bipolaritet är jag stressallergisk och jag måste hela tiden jobba med förberedelser, jag måste lära mig att lyssna på kroppen. Stress är "farligt" för mig och kan speeda igång mig vilket kan leda till ett skov. Tack vare utbildningen på kometen och min KBT har jag fått de rätta verktygen nu ska jag bara lära mig att hantera dom. Att skriva t.ex veckoschema gör allt mycket lättare.

 

 

Tror ni vet vid det här laget hur tacksam jag är för att ni kikar in och lämnar avtryck, tusen tack än en gång

Då var vi åter hemma igen efter 2 härliga dagar i kolmården. Det var verkligen en kanonstuga vi hyrde med gångavstånd till parken. Tur med vädret hade vi också, lite regn när vi stod i kön för safarin. Hann med alla djuren, den magnifika delfinshowen, safarin så vi var mer än nöjda. Enda vi missade var rovfågelshowen men den har vi sett 2 ggr så vi överlevde. Liksom förra gången förbokade vi delfinshowen och satt allra längst fram vid plaskbänkarna till barnens stora glädje, slipper de långa köerna också. Idag söndag tog vi tropicarium och kikade på allt från apor till alligatorer. Barnen fick klappa rockorna och även jag:). Det var 3 nöjda barn med hem i bilen. Nu hoppar vi kolmården nästa år och tar det om 2 år i stället så det blir lite "nytt" igen. Här nedan kommer bilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu ska man försöka få in barnen vilket inte blir det enklaste, sen en välbehövlig dusch innan sängen..

( Kort från förra året)

 

Stugan har varit bokad någon vecka och vi har alla räknat dagarna:). Nu är allt packat och klart och imorgon styr vi kosan mot Norrköping och Kolmården. Perfekt att ha stuga på gångavstånd, slippa parkeringen och allt. Nu håller vi bara tummarna att Yr har rätt väderprognos. Vita moln med risk för regn mot kvällen, regn/åska på onsdagen men då är vi i allafall inne på aqvariumet tills barnen tröttnar. Innan vi åker hem stannar vi kanske och äter glass i Söderköping, alla pratar ju om det.

 

I morgon ska vi även hälsa på  hos bekanta i Norrköping. Kommer nog bli ett sentimentalt återseende och det kommer nog rinna någon tår nerför min kind. Älskade Nora bodde hos det här paret när det var som jobbigaste hos oss för några år sedan. Jag har inte klarat av att pratat med "matten" sen Nora somnade in. Ju längre tid det gått svårare att ringa, jag har känt mig dum och skäms. I morgon ska vi ses och jag ska lämna över lite aska efter Nora, ska bli så skönt att träffa någon som sörjer som mig, någon som förstår min sorg.

 

 

"Will och Lynn Cameron har alltid känt sig säkra i sitt hem. När deras 14-åriga dotter Annie träffar en ny vän på internet, den 16-åriga Charlie, tänkte inte Will och Lynn något speciellt. Men när Annie och Charlie bestämmer sig för att träffas, kommer de kommande 24 timmarna att förändra hela deras familj. Charlie är egentligen en 40 år seriepedofil och när Annies våldtäkt uppdagas blir Will besatt av att hitta den som gjort det. Samtidigt lämnas Lynn ensam att försöka hålla ihop familjen"

 

Har nyss kikat på filmen Trust och jag har ont i själen. Filmen väckte så mycket till liv, rev upp gamla sår och hur jobbigt det än var så kunde jag inte gråta. Önskar så jag kunde riva den här muren, få ur mig allt hat, alla agressioner all smärta. När ska det ta slut? Förstår pappan i filmen så väl, alla hans känslor och funderingar och det dåliga samvetet. Att inte ha funnits där, det är ju det vi är till för. Skydda våra barn.

 

Här i Gävle skedde det 2 brutala våldtäkter inom en timme på samma gata. Polisen fruktar att det är en liga som riktar in sig på ensamma tjejer. Vilket gör mig orolig då min kära dotter går hem sent på kvällen efter gymet och hon bor tyvärr på ett ökänt område. Just nu ligger hon sjuk så det känns det lite tryggare. Hon har beställt hem ett överfallspaket som jag gladeligen sponsrar. Jag är orolig varje kväll hon går hem

 

Polisen har inte gått ut med så mycket information, mest att man inte ska gå själv. Kollar man in Flashback står både det ena och det andra fast det kan man ju inte förlita sig till heller. Dock har det hänt massa andra konstiga saker här i trakterna också de senaste veckorna. Hoppas nu dom får in tips så dom kan få fast idioterna innan det händer igen.

 

 

 

Alldeles snart beger sig maken och jag till husvagnen på lite mini semester. ¨Mormor och svägerskan är snälla och passar barnen under tiden. Vi ska meta, titta på film, promenera och bara vara, njuta av lugnet. Nästan hoppas på  åskaväder när vi får krypa ihop till en film i kväll. Det här kommer göra oss gott.

 

 

Den här masken har alltid varit det värsta jag vet, ser den överallt:). Jason har funnits i varje hörn har det känts som, ser honom bakom varje träd när jag går till toan på campingen. Jag springer så fort jag kan men fast att han går hinner han alltid i fatt. Han går där sakta med sin machete i handen och har ihjäl alla i hans väg. Alltså jag hatar honom, hatar den där äckliga masken som dyker upp på reklamen var och varannan kväll. Huh...

 

I kväll ska jag dock ta mod till mig och övervinna min rädsla. Med min trygga man vid min sida ska jag för första gången på 20 år titta på Fredagen den 13:e, har jag tur tycker jag att den är barnslig. Hoppas kan man ju eller hur. Nej, Jason och han i Terror på Elm Street är det värsta jag vet. Usch, jag som ska vara i husvagnen i morgon. Maken får följa med in på toaletten.

 

 

Det här klösträdet hittade jag HÄR för endast 399 kr. Får fixa lite hängleksaker själv. Med min otur finns väl säkert inte företaget så jag har blivit lurad:). Åh nu längtar jag än mer efter lilla Emil och allt kel och mys som väntar. Har ett paket med leksaker som ligger och väntar på att bli uthämtad, köpt lite aktiveringsleksaker. Funderar även på att träna lite med klicker, någon som försökt med katt? Har ju gått kurs när vi hade Nora och det är superskoj.

 

Idag orkar jag inte med att vara mamma helt enkelt. Hur kan man skriva något så hemskt och vad är jag för misslyckad mamma som skriver så? Det är verkligen tabu att skriva att man inte orkar med sina barn och det är synd för det finns så många därute som mår dåligt och känner likadant. Innebär inte att man inte älskar dom, man orkar bara inte vara mamma för stunden.

 

Den där duktiga bullbakande mamman som alltid har tid för lek. Som aldrig höjer rösten som är närvarande och lyssnar. Hon som alltid finns där och bjuder in barnens alla kompisar på lek och fika. Den mamman jag önskar jag kunde och orkade vara men jag fixar inte det, inte nu. Just nu mår jag för dåligt för det, då vill jag vara ensam och ha lugnt och tyst omkring mig. Tråkigt nog för mina barn som gärna vill ha med mamma på lek.

 

Däremot när jag mår bra, när jag har uppåt perioder (inte så ofta nu tyvärr) då är jag en lekmamma. Då bakar jag gärna med barnen och deras kompisar, vi fikar och går på utflykter. Jag läser en bok vid nattningen och lyssnar på hur deras dag har varit, jag är närvarande. Då klarar jag även av när det blir tjaffs och gnäll, vilket jag inte gör nu. Gnäll ljudet får mig att bryta ihop och en småsak kan få mig att explodera. Det dåliga samvetet efteråt får en att vilja gräva ner sig, packa en väska och dra.  För dom skulle ha det bättre utan mig. Så känns det då..

 

Har bara gått 2½ dag sen jag började mitt kontrakt men jösses vad jobbigt det är. Har sockerabstinens, är trött, grinig som attans och har ont i huvudet. Skulle göra vad som helst för en stor skål med godis just nu. Vet att det kommer bli bättre men jag har inget tålamod och dålig karaktär. Vi får se hur det går om jag klarar av det.

 

Hur är det med frukt och bär? Vet att man inte ska äta så mycket frukt heller p.ga fruktsocker men det måste väl ändå vara bättre än massa limpmackor med ost? Kvarg och jordgubbar tar jag till mellanmål. Det positiva är att jag hamnar i säng tidigt för jag är så trött.

 

Inte så ofta jag skrivit på PS nu mycket p.ga att jag mått bättre. Ska bättra mig och få till minst ett inlägg i veckan. Svårt bara då jag inte vet vad jag ska skriva om när jag mår bra,låter knäppt:). Nu kan du kika in.

 

 

Det mesta till vår lilla Emil är inhandlat nu. Röda fina matskålar i porslin, roliga leksaker och aktiverings saker. Nu fattat bara en fin klösmöbel och det finns ju en djungel därute och dyra är dom också. Då han till stor del kommer vara inne vill jag ha en liten större modell typ den längst ner till höger men priset:). Är det någon som har ett står och skräpar så hojta till. Blir även löjligt när det gäller färg, ska helst matcha i mitt svart/röda v.rum.

 

Har ju haft katter förr men är det något mer att tänka på? Kattlåda, klosax, borste har jag redan. Försäkring ska fixas och sen bestämma vilken mat jag ska köra på. Har haft Royal förrut och tycker det funkar bra. Sele måste inskaffas och ev.löplina. Har ni några tips eller bara vill tipsa om något så blir jag glad.

 

Orolig över hur det kommer att funka med Leo och Emil. Kan ju bli så att Leo blir stressad, vet inte hur man gör när man ska vänja en kattunge med en kanin så tips mottages gärna. Vill ju att det ska funka. Läst på olika forum och det finns ju katter som haft i hjäl kaninen. Det vill jag inte ska ske.

 

Jag är ju en liten periodare när det gäller att äta rätt och sköta min träning. När jag mår bra håller jag igen på maten och är kanske lite för hård mot mig själv och får ångest när jag inte tränat på en dag. Det är ju inte så bra. När jag är neråt tröstäter jag en hel del och det ger mig än mer ångest och även träningen blir lidande. Allt känns bara tråkigt och jag sitter i soffan och tycker synd om mig själv.

 

 

Vad ska jag då göra?

 

* Istället för att knappt äta något alls till frukost/lunch blir det modifast

* Äta middag med familjen, följa tallriksmodellen

* Komma till gymmet minst 2 dgr/veckan

* Avstå mackor och småätande mellan måltiderna

* Inget godis och så lite sött som möjligt

* Vid sug blir det kvarg med bär

 

Här sitter jag och klockan är snart halv 2, upp om 6 timmar. Är inte ett dugg trött, känner mig rastlös och det riktigt kryper inom mig. Inte ett bra tecken, skulle kunna börja städa ur skåp och lådor nu. Få slänga massa skit som ligger och skräpar. Sånt jag gjorde förr i tiden när jag gick in i en uppåt period. Då sov jag mindre men fick ändå mycket gjort, fast allt blev halvklart:). Så många tankar som snurrar i huvudet, får ingen ro där inne. Tänk om man hade en av och på knapp man själv bestämde över. För mina tankar, känslor finns bara där vare sig jag vill eller inte. Känner mig stressad för saker jag inte behöver stressa upp mig för, oroar mig för andra i min närhet. Vill hjälpa till men min ork är borta med vinden.

 

Ser allt som behövs göras här hemma, allt knoppen vill men som kroppen säger nej till. Jag känner mig lite blandad just nu, har mycket projekt på gång i knoppen men kroppen säger nej bara vid tanken. Orkar inte ta tag i något allt känns bara trist. Usch så jag sitter och klagar nu men jag är bara bitter och det tänker jag vara nu, kanske är det då borta i morgon. Min psykolog sa till mig när han slutade att jag fick gråta men bara 5 minuter:) sen måste jag gå vidare. Jag tänker sitta här och vara bitter över alla "förlorade" år och tänka på alla "om". Hur hade det varit om jag fått mina diagnoser tidigare i livet, ni behöver inte berätta att det får jag aldrig veta så se framåt för det vet jag redan. Så mycket hade kunnat varit annorlunda, tänker på alla underbara vänner  jag förlorat på min väg, alla jag sårat och svikit. Tänker på allt ont jag gjort mot mina nära och kära.  Tänker på allt barnen fått stå ut med, hur det påverkat dom.

 

Jag försöker se framåt och skapa nya fina minnen med familjen. Det går några steg framåt och några bakåt men jag gör så gott jag kan med de förutsättningarna jag har just nu. Vi har kommit framåt de senaste året tack vare all hjälp vi fått via Grinden, Soc, Resursteamet och Komet. Det har blivit bättre och kan bli än bättre om jag bara slutar ställer så höga krav på mig själv att jag accepterar att det är så här det ser ut nu. Vi har inte bråttom men i mitt inre rusar det.

Nej få till lite mer egentid maken och jag så vi får en chans att landa, vila ut och prata vore en god hjälp.

 

 

Här nedan kommer lite kort från gårdagen. Cyklade hem till en go vän och satt där innan vi for iväg till "logdansen". Cykeln lämnade vi då det var livsfarligt att skjutsa på en herrcykel när man hade klänning på sig:). Hade en trevlig kväll, dock lite jobbigt när man är nykter och man är på ett ställe där de flesta är berusade man känner sig lite bortkommen.

 

 

 

 

 

 

( hoppas det var OK Sussie att jag sätter ut det här, du får slå mig annars)

 

Jag är ju ganska öppen när jag bloggar, skriver från hjärtat om både gott och ont. Jag vet ju att det finns folk därute som kikar in och läser var dag men man vet ju inte riktigt vilka. I går när vi var ute på "logdans" här i Valbo så kom en dagisfröken fram och hälsade. Innan hon gick iväg berättade hon att hon läser min blogg och då känns det genst pinsamt på något sätt. Nu vet jag att hon sitter och läser och då blir det svårare att skriva tycker jag, då tänker jag mer på vad jag skriver och får svårt att få ur mig tankar och känslor.

 

 

Kanske är det bara jag som är knasig:). Blev ju även så när kassörskan på IKEA sa att hon läste min blogg varje dag och hon bad mig att aldrig sluta skriva som jag gör. Vela helst krypa under jorden då. Lika med när det kommer fram föräldrar på skolgården och kramar om en och säger att dom läst vad jag skrivit.

 

 

 

 

 

Den 1 augusti 2011 började jag mitt nyktra liv, visst har det varit jobbigt i omgångar men det har varit väl värt att stå emot. Har precis lika kul utan och mår så mycket bättre dagen efter.

 

Håller på att packa till Nisseman som ska följa med en kompis till Eskilstuna zoo i morgon. Han åker i morgon och kommer tillbaka på måndag, första gången han åker iväg så med en kompis. Kommer nog gå bra, hoppas det blir bra väder bara. Så länge det är uppehåll så är man ju tacksam. Vid dåligt väder kommer dom bowla eller gå på bio.

 

Mina planer för helgen är loppis och dans:). Ska cykla iväg med tjejerna på loppis här i närheten i morgon och på kvällen är det utedans på Åby gård. Var flera år sedan jag var på dans så det ska bli kul, jobbigt med allt fyllefolk dock när man själv är nykter. En utmaning även för mig som varit nykter i 11 månader nu, 1 månad kvar bara till 1 års firandet.

 

 

De senaste dagarna har jag varit en häxan surtant utan anledning. Barnen behöver bara komma in i rummet för att jag ska be dom gå ut igen. Dom vill så gärna ta hem kompisar men jag orkar bara inte med det just nu. Vill helst ha avlastning själv så mina barn slipper det här. Att bli sur och irriterad är ett varningstecken för mig, då kan det snart börja gå neråt igen. Ska maila min psykolog som varit ledig att jag är i behov av samtal nul, helst i går.

 

Mitt humör ger mig sånt dåligt samvete eftersom det går ut över barnen. Vore jag bara deppig och ledsen gjorde det inte så mycket men jag blir sur och tänder till ganska rejält och det är inte kul när barnen nästan blir rädda för en. Visst pratar jag alltid med dom efteråt, förklarar att det är jag som gjort fel m.m men skadan är ju redan gjord och självklart påverkas dom. Därför är jag så glad att vi går på Komet som ger oss verktyg för att hantera saker bättre och på det viset skona barnen.

 

 

Ibland dyker det dock upp tankar som att dom skulle ha det bättre utan mig. När man känner sig som en börda för alla. Så mycket får stå åt sidan p.ga mitt mående, ekonomin har tagit stryk och det drabbar alla i familjen. När jag känner så tänker jag på det min förra psykolog sa åt mig. Se barnen framför dig när Håkan berättar att deras mamma inte finns längre, se dom och tänk dig deras sorg. Dom har hellre en mamma som är sur och vresig ibland än ingen mamma alls. När hon sa det och jag såg det framför mig bröt jag ihop, vill inte alls utsätta mina barn för den smärtan. Tankarna kan jag inte styra över men det räcker med att se mina barn när dom sover tryggt i sina sängar så bleknar dom.

 

 

 

När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar ge mig råd

så har Du inte gjort det jag bad dig om.

När jag ber Dig lyssna och Du börjar berätta

för varför jag inte borde känna så

trampar Du på mina känslor.

 

När jag ber Dig lyssna på mig och Du känner

Du måste göra något för att lösa mina probleem

har Du svikit mig,  hur konstigt det än kan verka.

 

Lyssna. Alla jag bad Dig oom var att du lyssnar,

inte pratar inte gör. Bara hör på mig.

Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.

Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.

 

När Du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv,

så bidrar Du till min ångest och svaghet.

Men när Du accepterar att jag känner vad jag känner,

oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta

försöka övertyga Dig och kan börja arbetet med att

förstå vad som ligger bakom denna känsla.

 

Och när det ärr klar, är svaren uppenbara

och jag behöver inte längre några råd

 

(okänd författare)

 

Just nu känns det som om allt bara rinner mellan mina fingrar. Känns som om allt jag gjort inte varit till någon nytta. De här senaste 2 åren har varit en stor kamp, en kamp om att överleva att finna glädjen till livet igen. Jag har lagt ner mig själ för att få allt att fungera, psykolog en gång i veckan, tar mina mediciner, slutat med alkoholen, börjat tränat, gått på  grinden med Agnes och går på Förstärkt komet med maken. Vi har haft nätverksmöten där meningen var att vi skulle få avlastning med barnen så vi fick lite egentid, en chans att hitta tillbaka till vår relation som man och kvinna. Även det rann ut i sanden så vad händer nu?

 

Jag vet inte vad jag kan göra mer för att få saker att fungera. Ekorrhjulet snurrar fortfarande på utan uppehåll och jag skulle göra vad som helst för att få en paus en dag eller två. Varför ber vi inte om hjälp då? Vi har tröttnat på det och därför hade vi möten för att vi skulle schema lägga avlastning så vi slapp ringa runt och fråga. Blev tillfrågad om vi skulle ha ett till möte men det känns inte aktuellt, blir ingen förändring ändå. Vad kommer att hända om vi inte får vår egentid, får vår chans att prata och bara vara man och kvinna? Vi har kämpat så länge sida vid sida och det har tagit på våra krafter. Älskar dig

 

På Tullbomsgården där jag arbetstränar pysslas det en hel del må jag säga. Första veckan fick jag lite panik och undrade vad jag skulle där och göra men nu trivs jag som fisken i vattnet. Finns ju mer än pyssel, jag spelar spel, brukar vara med på bingo och spela boule ibland vilket jag tycker är kanonkul. De här dagarna har jag dock provat på att pyssla lite och bildbevis kommer nedan. Kom nu ihåg att jag inte är en pyssel människa:)

 

 

Har just nu en grabb som springer runt och vägrar komma in. Sånt klarar inte min ADHD  hjärna med, har inget tålamod alls när det gäller sånt. Han lovade att komma in när jag ropade efter 5 minuter men sen vägrar han. Har längtat så att få sätta mig ner nu till kl 21 och kolla på midsomer, har haft städdag så jag är helt slut. Vill bara ha det lugnt och skönt runt omkring mig just nu. Känner mig lite egoistisk som tänker på mig själv just nu men sånt här pallar jag inte med.

 

Helt plötsligt dyker även Agnes upp här nere och är hungrig. Just nu vill jag bara packa väskan och ta en sista minuten bort till värmen. Ligga på stranden och lyssna på vågornas brus, höra stenarnas "klapper" när vågorna rullar tillbaka. Läsa en god bok och bara vara. Sitta på en taverna, äta god mat och njuta av syrsornas sång i buskarna. Behöver få lugn och ro i mitt huvud som just nu är fylld av kaos, få slappna av i kropp och själ.

 

Lördagen började ju med barnkalas och jag var jättenervös som vanligt. Hade jag inte behövt varit då barnen skötte sig själv, killarna spelade fotboll och tjejerna hoppade hopprep. Vi beställde hem pizza och det blev enkla glasspinnar till efterrätt och alla var så nöjda. Sätta knorr på grisen körde vi innan hemgång och godis utdelning. 2 av barnen blev kvar och lekte men Nils och Agnes, vi grillade hamburgare och njöt av det fina vädret. Jag hann även med en timme i kolonilotten, håller på att gräva upp den. Tar en bit i taget.

 

I går söndag packade vi in oss i bilen och for iväg på en liten utflykt. Gefleortens hade "Öppet Hus" på en bondgård några  mil härifrån. Vi fick åka traktor och vagn vilken var det bästa enligt Lisa:). Väl framme var det tipsrunda, man fick se när kossorna robotsmjölkades, kika på kalvar, ponnyridning m.m. Vi var där några timmar och tjejerna var helnöjda med dagen, Nisseman var som vanligt hos mormor. Här nedan kommer lite kort från gårdagen, Lisa skulle berätta på dagis i dag om bondgården hon var så nöjd:)