Har idag varit hos min psykolog och han gör mig mer nyfiken var gång. Hans sätt att arbeta på är jättekul och jag längtar redan till nästa onsdag. Vi pratar mycket om mina känslor mitt sätt att se på mig själv. Varför jag avstår från vissa saker, min rädsla att misslyckas och bli sviken m.m. Lär mig så oerhört mycket om mig själv varje gång och han leder mig in på nya vägar. Sakta men säkert börjar jag vända mina negativa tankar, mina katastrof tankar.

Idag pratade vi mycket om mina känslor, hur jag hanterar dom. Då jag inte haft bra handledare i livet så har jag inte lärt mig hur man hanterar känslor vid olika händelser. Ofta har jag bäddat in sorgen och smärtan och sen längre fram i livet när något händer kommer allt på en gång. Jag känner ofta för mycket också, jag tar in andras sorg, smärta och jag känner mig hopplös. Mår väldigt dåligt av det som sker i världen, läser ofta böcker med sann historia och då ofta om barn som på ett eller annat sätt varit utsatt.

Det beror förmodligen på att jag känner igen mig i det dom varit med om. Har själv varit med om olika tragedier i livet, jag har förlorat nära vänner i unga år, varit utsatt för hot, grova sexuella trakasserier m.m. Min sorg och smärta har jag bäddat in, den har jag inte pratat om. Därför har jag svårt att hantera mina känslor, jag har inget att relatera till. Så nästa gång jag kikar på film eller läser en bok så ska jag fundera på vad det är som berör mig, är det något jag kan känna igen mig i? Nu förstår jag bättre varför jag alltid hyr såna filmer och läser tragiska böcker.

Fick en uppgift till nästa vecka också. Pratade om när min första kärlek gjorde slut, hur illa jag betedde mig mot honom då. Allt jag sa och gjorde ( var 15 år då). Jag har mått dåligt över det fram till nu men efter idag så ser jag allt på ett annat sätt. Jag skulle tänka på vad han tog i från mig när han gjorde slut. Eftersom jag haft det som jag haft det så behövde jag någon, jag klamrade mig fast i honom. Behövde hans kärlek, närhet för det gav mig trygghet. Jag var inte längre ensam. Nu blev jag ensam igen, kände mig misslyckad, oälskad, sviken, rädd m.m.

Alla mina svek som jag gömt inom mig gick tillslut ut över honom.

Nu förstår jag bättre varför och fått något att tänka på.
Det är så mycket man har från barndomen som påverkar ens beteende idag.
Att jobba med livslinjen är det bästa jag gjort.