Jag vet hur det känns
Publicerat: 2011-09-09 Kl: 15:04:58 | I kategori: Bipolär
En del tror att jag inte vet hur det känns eller att jag förstår hur det påverkar.
Tro mig jag vet och just därför är det extra jobbigt. Jag vet hur allt det här påverkar mina barn, vad dom tänker och hur dom känner. Är det vårt fel, tycker hon inte om oss längre, varför lyssnar hon inte, varför är hon så arg? Tänk att som barn känna den skulden att känna sig oälskad och oduglig.
Jag gör allt jag kan för att mina barn inte ska känna så.
Vi är öppen med tankar och känslor, jag förklarar och berättar. Barnen vågar säga till och fråga.
Jag lever själv än idag med skuldkänslor och känslor av att vara oälskad, att jag var en börda.
Jag minns alla hot, jag minns skulden som lades på mig. Gjorde jag si eller sa så så skulle personen ta livet av sig. Det handlade om att välja rätt sida. Minns rädslan över att göra något fel. Jag fick ansvaret över hennes liv att hon inte skulle känna sig ensam. Gjorde jag något kul fick jag höra hur ensam hon var att ingen brydde sig, att hon lika gärna kunde dö för ingen skulle bry sig. Hon var ett offer.
Så när någon inte tror att jag bryr min om mina barns mående så har dom fel.
Jag har varit där men ingen hjälpte mig. Ingen lyssnade. Jag blev lämnad ensam kvar.
Mina barn ska alltid känna sig älskad och värdefull.
Det var det värsta jag hört... Är det ngn som bryr sig om barnen så är det du min sköna! Det är okunskap och dålig förståelse det grundar sig på! Bry dig inte, va den du är för du är fantastisk!
Tack käraste du för att du delar med dig så ärligt.
Stor kram!
Mitt liv har tagit en vändning en ordentlig sådan :( Jag hoppas jag kan få tid hos psykologen, kurator vad som. Detta håller inte och än så länge har jag inte fått någon direkt diagnos heller, men det river.Mycket som inte funkar som det borde göra. Får ofta höra ryck upp dig, det är väl inget. Kanske inte för de, men för mig är det.
Tack för att du tittade in!
och precis så som du beskriver har jag kännt mig under hela min uppväxt, förutom nån som hotat om att ta livet av sig då...
Jag är övertygad om, att du berättar för dina barn om varför du agerar som du gör i vissa situationer och tider. Det gör mig så glad. För idag inser jag hur viktigt det är, att de får veta, att det inte alltid är deras fel att du t ex blir arg.
När mina barn var små, mådde jag tidvis mycket dåligt. Det innebar, att jag måste åka in och bli inlagd på psyk med jämna mellanrum. Jag var svårt deprimerad och ångestfylld. Felet jag gjorde och i synnerhet min man var, att vi inte berättade för barnen varför jag var inlagd på sjukhus. De hade ju sett mig gråta och må dåligt, men jag berättade aldrig.... Det här är en tung skuld, som jag bär med mig i mitt hjärta än idag. De hade rätt att få veta. Och de hade nog inte tagit så mycket skada av mitt dåliga mående om vi hade pratat om det. Så fel det blev. Barn kan acceptera det mesta, bara de får ta del av det som händer.
Du är en jättefin mamma och har ett stort hjärta. Det känns så i mitt hjärta, när jag läser det du skriver.
Varm kram, min vän!
Du är FIN!!!
Jag blir så starkt berörd när jag läser ditt inlägg... På ett personligt plan!
Min mamma var enormt duktig på att ge mig skuldkänslor när jag var barn :( De lever kvar i mig och jag gör allt som står i min makt för att INTE själv lägga över det på mina underbara döttrar!!
Ist så säger jag OM och OM igen HUR mkt jag älskar dem och att jag vill finnas där till 1000 och åter 1000 %
Idag har jag "försonats" med min egen uppväxt och försöker tänka på att min mamma gjort och gör så gott hon kan.. men ibland så sticker det till i hjärtat och gör lite ont ändå...
Stor kram
Tycker de e så traaaaagiskt med elaka människor som dömmer och du om någon ger mer till dina barn än vad nån av dessa dömmande människor gör!!!
Önskar er en underbar resa:)
Varma kramar eva
Du gör det bra Carola och det viktiga är att dina barn känner att du gör det bästa Du kan. Ärligt rent och rakt är det bästa. Vi får lära oss av våra erfarenheter och försöka göra saker bättre om det går. Kram tjejen och fortsätt kämpa och framför allt fortsätt att göra din röst hörd. Det behövs i den här världen... Kramar i massor
Du gör vad du kan för att vara den bästa mamman för dina barn, du är den bästa mamman dina barn kan ha. Kram!
VEM har mage att kritisera dig som mamma????
jag känner dig inte personligen, men skulle aldrig kunna tro att du kan göra någon illa medvetet. ALDRIG!
det är inte fel att man har en "störning" och även om du inte hade haft det så finns det tusentals människor utan störningar som är hemska mot sina barn.
tro aldrig att du är en dålig mamma <3
