Det går upp och ner
Publicerat: 2011-10-08 Kl: 22:49:11 | I kategori: Bipolär
( kort från öppna förskolan)
De senaste dagarna har mitt humör börjat gå upp och ner igen. Skulle prova att sluta med Ergenylen och hoppas att Concertan skulle täcka upp men det verkar inte funka. Är så sjukt trött på det här nu, vill inte börja med Ergenyl igen då biverkningarna var vidriga. Vill inte äta mediciner över huvudtaget känner jag. Vill inte ha det så här längre.
Det är inte kul att inte orka med sina egna barn. Kan inte med ord beskriva hur det känns att ibland inte vela ha dom i sin närhet. Jag älskar dom men ibland orkar jag inte. Det gör så ont inom mig, jag kan inte andas. Jag skäms för mina känslor. Vill orka vara en mamma.
Älskade Lisa sover borta i kväll just för att jag inte orkar. Hon var ledsen vela vara med mamma. Maken är borta och då fixar jag det inte själv. Lisa är en ganska aktiv bestämd tjej. Hon låter hela tiden och ni med ADHD vet hur man funkar med ljud. Just barngnäll/gråt får mitt huvud att koka. Jag fixar inte det, såna dagar får inte ens twinsen ta in vänner.
En hel familj blir lidande p.ga det här, det känns inte rättvist.
Hela mitt inre är ett kaos, vill få skrika, slå någon.
Tårarna rinner.
Jag vill inte mer, jag orkar inte mer.
Önskar någon kunde förstå.
http://www.leva.nu/Bloggar/Alla-bloggar/Leva/Mamma-Med-Diagnos/Inlagg/?BlogEntry=19893
Ja mammakryssning låter kanonroligt!
Men gumman då... känner med dig. Biverkningar är inte kul, men ibland måste man leva med dem. Ta dina mediciner tycker jag. Kram på dig.
Jag förstår exakt! Jag orkar inte vara någon bra mamma hela tiden. Helgerna är värst då Valle är hemma. Jag vill också vara en bra mamma som orkar gå ut med sitt barn, leka med honom, umgås helt enkelt. Jag är glad över att han gillar dataspel. Peo jobbar ibland på helgen, då blir jag arg och stressad:-( Jag har ju bipolär, add och apergers syndrom som sätter käppar i hjulen, tyvärr. Stor KRAM! Fin bild:-)
Man känner sig så ensam, då man mår som du gör nu. För som du skriver, skäms man för att man inte orkar med sina barn.
Jag kände likadant, när mina barn var små. Jag var så trasig och trots att jag - liksom du - älskade mina barn - orkade jag inte med dem alltid. Och jag trodde, att jag var ensam om att känna så. Mina svägerskor, som hade barn i samma ålder, verkade inte ha några problem att orka.
Jag är och har också alltid varit ljudkänslig och barn - kanske särskilt idag - låter väldigt mycket och högt. Det skär genom märg och ben. Så jag förstår hur du känner det.
Anklaga dig inte för att du inte har tillräckligt med kraft att orka med att sköta dina barn som du skulle vilja. Skam tar så mycket ork. Försök att ta emot all hjälp du kan få, så att du har möjlighet till återhämtning. Jag hade ingen hjälp alls, vare sig av min man eller någon annan. Fortfarande idag fattar jag inte hur jag orkade.
Man vill sina barn all den kärlek som går. Och det gör du. Det är ju också kärlek, att lämna över dem till någon ibland.
Tänker mycket på dig! Du är en mycket fin och klok människa. Önskar så innerligt att du ska få ett bättre mående.
Varma kramar från Trollgumman!
hej gullet = ) Hoppas du haft en jätte bra helg =).
jag förstår dig tror jag... att om att du inte vill ha medc. Det skulle inte jag heller vilja... men om dom hjälper.. kanske det är bästa att ta dom i alla fall... =) för ditt eget bästa välmående.
Och om dina barn, jag tror mer eller mindre alla föräldrar kan känna så... "försvinn" orkar inte mer kan du ta en promenad när du känner så där?
ja gär urdålig på att promenera... önska jag kunde men hatar att gå själv =/... hoppas du får en bra söndag gullet =) kram på dig.
Känner med dig <3
Styrkekramar Lisa
Du är stark och du klarar detta!!! Jag förstår och känner med dig. Du är inte sämre mamma för det. Du måste samla dina krafter för att bli livet ska fungera, och eftersom du har insett dina begränsningar gör att du är en mamma som vill sina barn bara det bästa. Hoppas du hittar luften och energin för att kunna andas igen!!
Kram Erika
vad ledsen jag blir,jag som vill ha barn och vet att ja ej skulle klara av det ensam,blir rädd o skaffa barn: krama om
