Borta bra men hemma bäst

Ja visst är det så och jösses så jag längtar hem. Tänk bara att få duscha i sin dusch, inne på avdelningen kommer det 2 iskalla strålar. Bara att få gå och öppna skafferiet och ta vad man vill när man vill. Första dagarna fick jag inte ens gå ut själv, fick vänta på att någon hade tid. Lyckan var stor när jag knatade i väg till Sanna igår, fick dock en känsla av att alla tittade på mig och visste var jag kom ifrån. Väl hos Sanna längtar man tillbaka, man blir rastlös, orolig. Man känner sig trygg på avdelningen.

Den här veckan har jag upplevt mycket, både tårar och skratt. Jag har fått höra så otroliga livsöden, usch så samhället sparkar på dom som redan ligger. Jag har varit i mitt livs värsta mani:) jösses säger då jag. Fick läsa sms jag skrivit till min man, ojojoj. Det var Delfiner och förklöta m.m. En kväll fick dom leda in mig på rummet och sätta mig på sängen, där klädde jag av mig inför den manliga skötaren som satt vak. Tänk om man hunnit filmat:). Det är en invandrare som riskerar att skrivas ut som ligger där, han försökte sätta eld på sig själv. En ung tjej som skurit sig 2 ggr och tagit överdos. Idag satt vi där när hon kastade glaset och gick iväg för att skära sig, ingen vidare upplevelse. Alla öf larm från bältesrummet har skrämt slag på en, det har varit en kaotisk vecka må jag säga. Jag har aldrig upplevt något sånt här, obehagligt och tragiskt.

Ja det här var lite av min vecka nu vill jag veta hur ni har det?

Är hemma på permis nu, får inte träffa barnen än bara. Det skär i hjärtat på mig, saknar dom så. Då jag behöver lugn och ro runt om mig är det riskabelt att gå för fort fram. Ska jag träffa barnen blir det inte alla på en gång och på annan plats där det är lite lugnare. Förhoppningsvis blir det på onsdag om vi har barnvakt till Lisa på kvällen. Då ska vi handla till barnens Halloween kalas dom har på lördag. Ååååååååååååååå vad jag vill krama dom, känna deras doft och pussa dom. Pratar med dom varje kväll och det går bra, ont i hjärtat var gång dom frågar när jag kommer hem bara.

Tack snälla ni för att ni kikar in, tack för alla goa kommentarer och mail. Det värmer och ger styrka.
(Vet ni vad? Ni har hjälpt mig upp till fjärdeplats på topplistan hos Leva, jag blev jätteglad)



Åh vad jag längtar tillbaka, vill ha sol och värme. Bara vara, inga måsten inga krav

Det är svårt. Både avdelningen och hemma är både trygga och ångestskapande, var plats på sitt sätt. Men det låter som om du är mer samlad nu? Snart är du hemma igen och förhoppningsvis i lite bättre balans. Tungt kan det vara. Hoppas på det bästa för er allihop!

Kram!

Kämpa på hjärtat! Du kommer ta dig igenom det här oxå! Massor av kramar!

Hoppas du mår så bra att du kan komma hem snart! Tänker på dig mycket. Kram!

Lycka till med allt!! Tänk på att du kommer bli bättre och snart kan du krama dina barn. Håller koll på dig här:)
Många kramar Erika

Känner igen mig i din beskrivning av avdelningen. Så var det också för 10-20-25 år sedan. Försök orka allt de ser och hör och att INTE lägga på dig nåt extra.

Förstår att du saknar barnen, självklart gör du det. Ett friskhetstecken!

Tänker mycket på dig och hoppas du snart är hemma för gott igen och orkar vardagen.

Massor med kramar/Lena

Hej!
Vad roligt att höra från din Carola!
Jag tänker på dig, OFTA!
Jag förstår hur du saknar dina barn och de saknar dig..Men det kommer bli jätte bra tillslut ska du se.
Mkt som händer runt dig nu, men det för bara got med sig, tänk så ♥

Här rullar det på både upp och ner.

Många STORA varma KRAMAR

ps: Åhh vad kul med 4:e platsen. Grattis :)

Hej!
Vad roligt att höra från din Carola!
Jag tänker på dig, OFTA!
Jag förstår hur du saknar dina barn och de saknar dig..Men det kommer bli jätte bra tillslut ska du se.
Mkt som händer runt dig nu, men det för bara got med sig, tänk så ♥

Här rullar det på både upp och ner.

Många STORA varma KRAMAR

ps: Åhh vad kul med 4:e platsen. Grattis :)

jisses, har inte varit inne hos dig på ett tag, har knappt orkat blogga osv och ser när jag läser inlägget att det måste hänt en del. Ville bara säga, ta ahnd om dig, du fixar det, du är stark som få!!! kram

Gumman då... vad otäckt. Ska de pyssla nåt med medicineringen nu då eller hur blir det? Stora kramar, jag hoppas du kan orka träffa barnen snart under lite ordnade former, så ordnat det nu blir med barn inblandat. <3

Oj vilken vecka. Och vilka livsöden som samlas på samma plats. Ta hand om dig och gå lugnt fram nu. Hade jag bott lite närmare dig hade jag kommit och hälsat på, nu är det dock för långt ifrån. Varma Kramar

Bilden på dig är så fin !!
Va rädd om dig.
Kram Helene.

Allt gott till dig Carola och din familj, Det kommer ljusare dagar. Tack för att du kämpar.
Vi är många som önskar dig allt väl. /Flemming...

Usch så besvärligt det låter. Du har med andra ord både trygghet och oro på samma gång.
Tittar in hos dig varje dag och blev glad att du skrivit några rader.

VAd rädd om dig och snart får du krama och pussa på dina barn. KRAM

STYRKEKRAMAR :) JAG FIFNNS FÖR DIG HÄR

Vilken härlig bild som strålar frihet om dig och snart när du gått igenom de du behöver så kommer den känslan tillbaka igen. Tänker på dig och skickar dig en massa styrkekramar. kram eva