Sally Brampton lever ett framgångsrikt liv i Londons mediavärld som chefredaktör för modemagasin som brittiska Elle och Red. Hon bor i ett vackert hus med en prunkande trädgård tillsammans med sin man och dottern Molly och hon har många vänner. Men steg för steg tappar hon intresset för allt det hon älskat och som skänkt hennes liv mening.

Att nudda vid botten är Sallys egen berättelse om hur hon lever med svår depression under fyra långa år - en tid präglad av förtvivlan och den förlamande känsla av ensamhet som många med svår depression upplever. Korta perioder av återhämtning följs av än svårare sjukdomsperioder, alkoholmissbruk och två självmordsförsök.

Sallys bok är förbehållslöst självutlämnade och hon har modet att i detalj beskriva det som många känner både skam och förnedring inför. Genom att låta andra dela upplevelserna, som i många fall beskrivs med befriande humor och självironi, bidrar boken till att slå hål på de myter och fördomar som omger sjukdomen.

Att nudda vid botten är också en praktisk bok som tar upp författarens erfarenheter av medicinering och olika former av terapi och övningar. I Sallys fall hade en kombination av yoga, akupunktur och gruppterapi bäst effekt - liksom det rofyllda arbetet i hennes vackra trädgård.

Alla som drabbats av depression kommer att känna igen sig i denna uppriktiga berättelse - de som själva lider av sjukdomen, liksom vänner och anhöriga till dem som insjuknat. "Gudskelov att jag inte är ensam." Så stod det i de 2 000 brev som Daily Telegraphs läsare skickade till Sally då hennes artikel om sjukdomstiden publicerades.

Har nyss börjat läst denna starka bok. Vet inte om det är bra om jag läser den för den är så oerhört igenkännande, skriven direkt från hjärtat. Hon sätter ord på de känslor jag inte kan sätta ord på. Har inte hunnit långt men det gör ont på gott och ont. En bok alla anhöriga borde läsa, så dom kanske förstår att det är inte bara att rycka upp sig, tänka positivt.

Nu är jag barnfri, maken i garaget så det är lästime...