( bild fram googlad)

Idag blir en lugn hemmadag med Lisa som är kladdig i ögat.

Det har kommit en hel del nya besökare och det tycker jag är superskoj.
Kanske har ni funderingar och frågor?

Då kan ni passa på att ställa dom nu, kom ihåg att ingen fråga är för dum.
Även ni "gamla" besökare får ställa frågor så klart.

Har ni ingen fråga så har jag en.
Finns det något speciellt ni vill att jag ska skriva mer om?

Kram på er allesammans och ha en underbar dag

Kikar in i kväll och hoppas på många kluriga frågor

Kikade igenom mailen och så glad jag blev. Min "barnflicka" Emma hade skickat kort sen Lisa var hos henne i helgen. Twinsen och Lisa älskar Emma, när hon kom för att hämta Lisa i söndags skrek Lisa: Min Emma och kastade sig runt halsen.

Här kommer några av alla härliga kort, finns visst ett videoklipp också.







Man riktigt ser hur det lyser bus i hennes ögon:)

Tack snälla Emma för härliga kort och för att du lånade henne. Du vet var hon finns.

Åh det här är min stora kärlek min medicin för själen. Har längtat så efter husvagnssäsongen och om drygt 3 v ska vi betala vår plats. Tänk att få åka dit och bara vara, inga måsten inga krav. Bara det underbara lugnet och skogen runt om. Gå på skogsprommis med medhavd fika, sitta på en stubbe och lyssna på tystnaden. Känna en inre ro, det blir lugnt och tyst i huvudet.

Se barnen leka med övriga barn på campingen. Dom cyklar, badar och leker kurragömma. Lisa kommer knata iväg till kiósken och köpa klubba. Såg vad syskonen gjorde förra sommaren. Vi ska grilla, se färgerna av solnedgången speglas i sjön. Gå till stenarna och meta, se när flötat guppar upp och ner.

Där är jag lycklig i kropp och själ

Äntligen har hon då hittat tillbaka till blogvärden, många är vi som saknat att följa hennes vardag.



( klicka på bilden för att komma in)

Sanna vill gärna fixa sin blogg med en enkel design, finns det någon av alla er som kikar in som skulle kunna hjälpa henne. En enkel stilren utan massa kort vet jag hon vill ha.

Maila mig gärna

lolagirl71@hotmail.com

Välkommen tillbaka till bloggvärlden Sanna

Åh så ledsen jag blev när jag nyss hörde på nyheterna att de små björnungarna har avlivats. Sån är jag tyvärr, väldigt känslig och sårbar vare sig det gäller djur eller människor. Den här gången fick djuren lida p.ga oss människor. Tycker det är så tragiskt, tänk om Orsa Björnpark fått tagit dom på en gång. Då hade dom kanske haft en chans, men Sverige i ett nötskal.

Läs mer på Aftonbladet

Hoppas nu allt går bra för mamma björn som är vaken för tidigt.

Känner mig bara så nedstämd, sorgsen, ledsen och ensam. Kan inte sätta fingret på varför men känns som om hjärtat är på väg att brista. Det gör bara så ont och det känns som om jag håller på att kvävas. Försöker göra saker men halvvägs tappar jag både ork och lust.

Önskar man hade en varm famn att krypa in i. Någon som håller om mig, stryker mig över håret. Någon som bara finns där, någon som låter mig vara ledsen. Någon som lyssnar utan att döma. Jag vill känna värme och trygghet.

Jag vill inte längre leva som den här personen, vill finna tillbaka till den jag en gång var.

Den personen jag var innan depressionen slog sina klor i mig.

Sally Brampton lever ett framgångsrikt liv i Londons mediavärld som chefredaktör för modemagasin som brittiska Elle och Red. Hon bor i ett vackert hus med en prunkande trädgård tillsammans med sin man och dottern Molly och hon har många vänner. Men steg för steg tappar hon intresset för allt det hon älskat och som skänkt hennes liv mening.

Att nudda vid botten är Sallys egen berättelse om hur hon lever med svår depression under fyra långa år - en tid präglad av förtvivlan och den förlamande känsla av ensamhet som många med svår depression upplever. Korta perioder av återhämtning följs av än svårare sjukdomsperioder, alkoholmissbruk och två självmordsförsök.

Sallys bok är förbehållslöst självutlämnade och hon har modet att i detalj beskriva det som många känner både skam och förnedring inför. Genom att låta andra dela upplevelserna, som i många fall beskrivs med befriande humor och självironi, bidrar boken till att slå hål på de myter och fördomar som omger sjukdomen.

Att nudda vid botten är också en praktisk bok som tar upp författarens erfarenheter av medicinering och olika former av terapi och övningar. I Sallys fall hade en kombination av yoga, akupunktur och gruppterapi bäst effekt - liksom det rofyllda arbetet i hennes vackra trädgård.

Alla som drabbats av depression kommer att känna igen sig i denna uppriktiga berättelse - de som själva lider av sjukdomen, liksom vänner och anhöriga till dem som insjuknat. "Gudskelov att jag inte är ensam." Så stod det i de 2 000 brev som Daily Telegraphs läsare skickade till Sally då hennes artikel om sjukdomstiden publicerades.

Har nyss börjat läst denna starka bok. Vet inte om det är bra om jag läser den för den är så oerhört igenkännande, skriven direkt från hjärtat. Hon sätter ord på de känslor jag inte kan sätta ord på. Har inte hunnit långt men det gör ont på gott och ont. En bok alla anhöriga borde läsa, så dom kanske förstår att det är inte bara att rycka upp sig, tänka positivt.

Nu är jag barnfri, maken i garaget så det är lästime...

( mitt kort av supermånen)

Nu sitter jag och barnen i ljusens sken, släckt alla lampor. Earth Hour innebär att man släcker ner mellan 20.30- 21.30. Gick ut på gatan men såg ingen mer som följt uppmaningen. Vi sitter i allafall och myser i "mörkret".  Har du släckt ner?

Kram på er allesammans, ska tigga lite gotta nu av barnen

Tänk att jag vaknat vid 8 hör inte till vanligheterna. Sen att känna sig utsövd och redo att möta dagen känns jättekonstigt. Har tagit insomning tabletter de senaste dagarna och vilken skillnad på ork och mående när man får sova. 8 timmar är vad jag behöver för att överleva.

Barnen sitter klädd och klar och vi planerar dagen. Ett besök på köpis och inhandla färg och äntligen fixa oss ett sovrum. Inhandla lördagsgotta inför kvällen. Vi har hand om skjuts till hästskötar kursen idag, passar på att hälsa på mormor under tiden. I kväll vill jag så gärna åka in till Stan och mysa i mörkret mellan 20.30-21.30.

Ni släcker väl ner 1 timme i kväll och njuter i värmeljusens sken

Mätt och belåten har jag tagit mig hem. Maten smakade bra fast jag bar jeans och sportskor och sällskapet var lika trevlig. Så underbart att ha mina underbaraste om kring mig. 2 vänner som alltid funnits där och som jag har svikit, Sanna och brorsdotter Ida var med så klart. Blev Österns Pärla med mycket prat och skratt. Vi hade en super trevlig kille som serverade oss så vi kommer nog tillbaka:)

Hörde att Jessica vann men Frank vann med poängen, ingen annan har ju fått fullpott.

Kram på er , nu ska jag krypa till kojs för tabletterna börjar verka känner jag...

Morgondagen kommer bli lidande men just nu värt det, så skön att göra något för mig själv..

Var och shoppade med Sanna igår , skulle ha kläder till träffen med tjejerna i kväll. Jag bestämde mig för att köpa det jag trivs i det som är jag. Vi ska ju inte direkt ut på krogen, vad jag vet:). Jag är ju mer sport och friluftsmänniska så köpa finkläder som hänger 1 år känns oekonomisk. Vet att Sara iallafall är glad över att jag kommer om det så är i mysbyxor och tofflor.

I vintras hann jag inte på den röda vinterjackan men igår sprang jag in på Intersport och tog vårjackan. Billiga "tygskor" på coop, köper hellre fler billiga par än ett dyrt när det gäller vardags skor. Ni märker att det är rött som gäller, har alltid något rött på mig. Själv blir jag så glad när jag möter en färgglad person.

Tröjan och linnet är från Gina, billigt och bra. Funkar att ha även om jag börjar gå ner i vikt nu när jag ska börja på viktväktarna. Älskar Gina med deras baslinnen och toppar, finns ju även strl till oss som drar större.

Nu har Anticimex varit här så nu hoppas jag att myrorna packar för gott.

Vad har ni för favorit färg på kläder?

Barnen brukar få välja mat en varsin dag. Agnes vill för det mesta ha pannkakstårta, idag har hon pysslat och grejat med den. Var meningen att det skulle på bär också men dom var frusna och vi har ju ingen micro. Hur gott som helst i allafall, Lisa blev mätt på grädde och hjärtan.

Nu väntar jag in Criminal Minds och min kille Morgan;)

Det första jag själv tänkt på innan jag sitter med kunskap är:

En bråkig kille som gärna slåss med sina skol/klass kamrater.
Någon som förstör för alla andra.
Skriker och kastar grejer i klassrummet och slår ner folk utanför.
Klarar inte av att få bra skolbetyg.

En massa såna tankar har jag fått av ADHD.

Vill du veta läsa mer om olika myter och om hur det egentligen är?

Kika in HÄR

Nu vill jag ha era ärliga svar innan ni kikar in där:). Lugn jag blir inte arg på någon, har själv haft konstiga fördomar.

Just nu är jag allt detta samtidigt, less på allt det här. Har hetsätit en påse chips från Gävle och hem, var inte ens sugen utan ett sätt att straffa mig på. Ett sorts självskade beteende, så brukar jag göra. Var så besviken efter jakten på lite nytt till garderoben, där i provhytten gick det upp för mig hur mycket jag gått upp. Blev inget shoppat, bara chips..Känner mig än mer fet och äcklig nu.

Arg på det här måendet, mediciner m.m. Är ju p.ga det jag har gått upp, mår ju sämre för det nu också. Måendet som styr min vardag, vill ha ett normalt fungerande liv. Kunna arbeta, vistas bland folk, orka göra saker med familjen, kunna planera framåt. Vill bara skrika ur min frustration.

Vet att folk menar väl men är så trött på allt pepp:). Det blir bättre, tänk positivt, det är bara att ta sig ut, gör si och gör så. Vore det så enkelt tro mig så skulle jag göra det, det här livet är inte skoj. Känner mig som i ett fängelse och håller på att kvävas. Önskar ibland jag kunde låna ut min hjärna så folk fick prova på 1 timme i min värld. Kanske skulle dom förstå då att det är inte något jag hittar på för att få uppmärksamhet

Just nu känner jag mig bara så bitter och fruktansvärt ensam med allt det här.

Tack snälla ni för att ni ger ert stöd i allt, det är inte er jag är trött på:)

Det är vad jag lovat mig själv att ägna åt bokläsning, minst. Jag har alltid gillat att läsa och då helst berättelser ur det verkliga livet. Boken här ovanför är en oerhört tragisk berättelse utspelad här i Sverige. Nu ska jag luta mig tillbaka 30 minuter med en deckare (inte sann berättelse) innan jag gör mig iordning för att fixa naglarna hos Ida. Har sett på FB att hon bakat smaskiga muffins, ni som brukar kika in till henne vet att hon är mästare på bakning:)

Vad gillar ni för böcker?

Ge gärna tips på bra böcker ur verkliga livet..

Bipolär eller manodepressiv sjukdom innebär att stämningsläget växlar mellan stark upprymdhet och djup nedstämdhet. Risken för att insjukna i manodepressivitet med kraftfulla manier är en till två procent. Oftast debuterar sjukdomen före 20 års ålder. Orsaken är till viss del en nedärvd sårbarhet.

I den maniska fasen är det vanligt att den sjuke sprudlar av energi och kreativitet. Han eller hon kan till exempel vara igång dygnet runt med ett minimum av sömn. Huvudet är fullt av idéer som till varje pris måste genomföras. Omgivningen har svårt att hänga med i svängarna. I den lindrigare form som benämns hypomani kan manin ibland leda till framgångsrika initiativ.

Oftast är dock resultatet det motsatta. För i sitt euforiska tillstånd saknar personen samtidigt självkritik, omdöme och blick för sociala konsekvenser. Ett euforiskt tillstånd utan gränser vars innehåll varierar från person till person. Detta tillstånd kan manifestera sig från stor generositet till ohämmat slöseri med pengar eller från omtanke om hela mänskligheten till sexuella utsvävningar.

Depressionen är manins motpol. Bipolär depression är svår att skilja från vanlig depression, men kännetecknas av extrem passivitet och trötthet. Man känner sig nedstämd, sorgsen, håglös och värdelös. Inte sällan förvärras tillståndet av skuldkänslor över det man ställt till med under manin. I det läget umgås en del med självmordstankar.

Med hjälp av stabiliserande mediciner får de flesta med bipolär sjukdom ett fungerande liv. Även kognitiv beteendeterapi (KBT) kan vara ett värdefullt redskap för att hantera sjukdomen. Främst gäller det att finna en balans mellan vila och aktivitet på en given stressnivå i vardagen.


Vill du läsa mer om vanliga diagnoser så kika in på Hjärnkoll


Där kan du även läsa kända svenskars berättelse om Psykisk ohälsa m.m

Such Eva Marias Bye Bye Black Bird "Nora"

2000-11-22 - 2010-03-22

Ett år har gåttt sen du så plötsligt lämnade mig.
Ett år av sorg, saknad och smärta.
Ett år av skuldkänslor.

Sitter och tänker på allt vi gått igenom tillsammans.
Minns dagen då du kom till oss.
Du tog över hemmet ganska fort, visade vad en bullterrier är:)

Efter en dag satt du där med tratt och gipsat ben.
Varje morgon utan tratt och tuggat gips.
Vilket första år vi fick med massa komplikationer.

Vi gav oss in i utställningsvärlden med goda resultat.
Trots din "gädd"nos och trista uppsyn.
"Känd" i bullevärlden blev vi efter en fantastisk uppvisning på Lilla Specialen.
" Den mest viljestarkaste bullterrier jag någonsin sett"
Så löd kritiken efter att jag fått krypit runt på alla 4 till allas förtjusning.
Likt Ferdinand vägrade du röra dig.

Valpar fick du men med tragisk utgång.
Tvillingar på 8 månader och en Nora som inte vela kännas vid sina små.
Jag delade valplåda med dig och höll ett fast grepp runt halsbandet.
Jag led så av att se din förändring, ditt mående.
Efter lite vila borta så kom du tillbaka som världens bästa mor.

6 valpar väntade på dig i bullhimlen

Vi har fått åkt akut till Falun när du insjuknade hastigt.
Fick betala några tusenlappar för en persiko kärna du slukat:)
Även nu fick du allvarliga komplikationen och vi riskerade att förlora dig.
Du kämpade strongt som vanligt.

P.ga tragiska omständigheter i familjen fick du 2008 flytta hem till goa vänner i Norrköping.
Ett svårt beslut som krossade mitt hjärta men jag tänkte bara på dig.
Gick inte en dag utan att jag tänkte på dig,saknade dig.
Jag visste att du var älskade av alla där, hur mycket du betydde för dom.

Hösten 2009 fanns du åter hemma hos oss och mitt hjärta blev helt igen.
Barnen blev så glada, familjen var samlad.
Fast inom mig gnagde en oro, en rädsla för att du kommit för att säga farväl.
Jag önskade så att vi hade många år framför oss.

För ett år sen kom jag hem från jobbet vid 7 snåret.
Kl 12 samma dag somnade du in i mitt knä med ditt huvud vilande mot mitt bröst.
VARFÖR?

Vi hade ju våren framför oss.
Våra skogsutflykter.
Sommaren med sol och värme.

Ett år har gått men sorgen är lika stor.
Det gör lika ont.
Jag har inte sagt farväl.

Vem pratar man med om sorgen efter ett älskat husdjur?

Du var så mycket mer än "bara" en hund.
Vi har gått igenom så mycket.
I mina mörkaste stunder har du alltid funnits där.
Du var en familjemedlem.
Lika mycket älskad och lika mycket värd.

Jag vet att du har det bra där i Bullehimlen med alla gamla vänner.

I kväll ska barnen och jag tända ett ljus för dig.
Vi ska prata om våra minnen och vår saknad.
Vi ska vara ledsen och vi kommer att gråta.
För igår lärde jag mig att man får det, man får sörja ett husdjur.
Det får göra ont.

Tack älskade Noris för all gläjde och kärlek du gett oss

( åh så jag längtar efter våren och tussilago)

Efter en god natts sömn helt själv i sängen är jag redo för dagens "utmaningar". Först möte med min samtalskontakt, inte tänkt ut svaren än dock. Känner mig pressad och stressad av allt just nu. Sen 2 samtal att ringa, gillar inte att ringa jag. Ska dock ta mig i kragen.

Veckans mål är att ta itu med mat situationen. Har ju gått upp nästan 10 kg på bara 4 månader och jag mår skit rent ut sagt. Hade redan 8 kg för mycket som skulle bort efter graviditeten. Har inte matlust så jag hoppar över måltider, den här veckan ska det bli ändring. Ordentlig frukost, lunch och mellanmål ska intas oavsett hur illa jag mår. Ska även ut och leta kläder i veckan då det ska ut och ätas på fredag, hatar att prova kläder:(.

Önskar er alla en trevlig start på veckan

Bloggrunda tas under dagen så vi ses;)

p.s det med vikten och matlust beror på min medicin, vanlig biverkning tyvärr d.s

Vilken dag, dramatik i bandyn och än värre i hockeyn:)

Saik Svenska mästare och Luleå till Semifinal.

Ikväll vet jag en som ska fira och somna med ett leende på läpparna

Lisa med sin guldhjälm grattar SAIK till SM guldet.

Jösses vilken andra halvlek det blev. Får ont i magen av sån dramatik. Nu tar jag med datorn så jag kan hålla koll på hockey dramatiken medans jag lagar mat. Heja Luleå:)

Ska strax börja med middagen, lasagne står på schemat. Har dock svårt att slita mig från Bandy finalen, Saik kvitterade nyss. YES, samtidigt har jag koll på hur det går mellan Luleå och Djurgården. Jobbigt nu:). Nisse står och hejar på "Mossberg" så klart. Kom igen nu Saik.

Lasagne var temat:). Förr köpte jag alltid mix för tyckte det var så struligt och kladdigt att hålla på själv. Fast en hemgjord lasagne är ju så mycket godare har jag lärt mig. Morotslasagne älskar jag men maken vill ha köttfärs så det får bli det i kväll.

Vad bjuder ni på hemma ikväll?

Har ni något hemligt gott recept på Lasagne?

Sitter här nyduschad och ska snart ta en prommis ner till mormor med Lisa. Packat iordning till maken och barnen som tar en tur till Ockelbo och lite bad. Skönt att dela lite på sig, dom behöver lite tid utan Lisa. Har hunnit städat uppe, rensat ur barnens skrivbort m.m. 2 sop påsar blev det. I kväll ska jag rensa garderoberna, sälja iväg lite kläder för att sen shoppa nytt:)

Solen skiner och jag önskar er alla en underbar dag

Om någon har pojk/flick kläder i strl 122/128 att sälja så hojta till.
Även flickkläder i strl 98 sökes.

Kramisar

Team Gabriel var klart bäst i kväll, tätt följd av Lisa och "hårdrockaren".

Med det tackar jag för mig och säger God Natt.

Tar nog en extra titt på månen först:)

( bild från leklandet)

Hela familjen tog en promenad i solen till tandläkaren. Allt såg bra ut, lite koll på Agnes som hade lite trångt i munnen. Fanns ingen plats för de nya tänderna som vill titta ut. Nisse gnisslar tänder men så länge han inte har ont i huvudet så var det ingen fara. Lisa tyckte det var superspännande att se sina syskon. Massor av nya tandborstar fick vi hem också.

Medans Agge var på hästkurs hälsade jag och Nisse på min mormor. Sen efter det åkte vi till makens syster som fyllde år. Vi var sååå nöjd med hennes present men så hade hon lika sak redan, tyder på att vi vet vad hon gillar iallafall. Tacos och massa gotta innan vi for hem och fick surr lisa i säng:)

Morgondagen bjuder på badhus för maken och twinsen, jag och Lisa håller mormor sällskap.

Jag har en underbar bekant som mår dåligt just nu.
Varit så orolig för henne.
Nu vet jag att hon är trygg.

Önskar så jag kunde göra något för att lindra hennes smärta.
Fast jag vet att inga ord hjälper henne just nu.
Jag vet dock hur hon lider.
Hur ensamt det känns där i mörkret.

Tänker så på dig min vän

19 mars och kanonfint väder= Vi kommer se supermånen i kväll. Så mycket det gått att läsa i tidningarna om denna måne, kommer inte riktigt ihåg men har för mig att det var senast 1992 den var så nära jorden. Finns dom som  tror att supermånen orskade katastrofen i Japan och att det finns mer att vänta idag.

"Snart är supermånen här – med stormar, tsunamis och orkaner som följd.

Åtminstone om man ska tro konspirationsteorier som översvämmar internet.

Rymdfysikern Gabriella Stenberg behåller därmed lugnet.

– Det ska inte spela så stor roll, säger hon."

Det är lite av det som går att läsa på Aftonbladet

Jag och barnen har längtat hela veckan efter Supermånen så vi hoppas det är klart och fint i kväll. Oroar oss inte för några katastrofer.

Vad tror ni?

De senaste dagarna har jag funderat mycket över livet, vad jag vill med det. Började tänka på var alla mina drömmar tagit vägen? Allt jag velat göra, uppleva m.m. Känns som om jag tappat bort mig själv helt och hållet. Sakta men säkert har jag suddats bort. Känner inte igen mig själv längre.

De senaste åren har jag gjort vad folk förväntat sig av mig. Jag har ändrat på mig för att behaga andra, slutat med saker som fått mig att må bra. Träffar inga vänner längre, sitter mest hemma vilket gör mig än mer nedstämd. Är aldrig ut och gör något skoj med vänner, dansar eller middag. Vill känna mig mer än bara mamma och maka. Vill få vara Carola, känna lycka och glädje och på så vis må bättre.

Nästa vecka ska jag till en god vän på "inredningsparty" och nästa helg äta med de 3 S. Var evigheter sen och jag längtar så. Fixa till sig och ha lite tjejsnack +äta gott. Oavsett ångest så ska jag med:).

När det gäller mitt jobb ångrar jag mig så. Som vanligt lyssnade jag på andra, kanske hade det kunnat funka då vi skulle få utgå från Gävle. Slippa pendligen. Fast utan stöd från omgivningen så går det inte, någon som tror på mig och pushar. En framtid som arbetslös känns inte bra. Oroar mig redan.

40 år bakom mig med jobbiga minnen, nu vill jag ändra det.

Fast hur gör jag det? Mina drömmar har tagits ifrån mig, vet inte vem jag är längre. Vad vill jag? Jag vill träffa vänner, göra utflykter, uppleva saker, ta mig an utmaningar, hitta ett intresse.

Jag vill ha en meningsfull vardag

Några bilder på mig och min dag:). Hoppar nog över strykning och att sy men resten känns igen. Hade "turen" att få tvättstugan länge så nu ska jag hinna i kapp. Få se vad jag orkar i städväg, vill ha tillbaka min ork och städmani. Var min terapi att städa, nu får jag ångest av att se dammsugaren.

Blev ingen morfar igår, det var magsjuka han hade. Man fick inte komma in, det var på egen risk. Känns jobbigt att han tillbringat ännu en ensam mörk natt där. Ingen rumskompis, ingen som går in pratar och håller sällskap. Hoppas så han får komma hem till mormor snart.

Vad har ni för planer för fredagen, speciellt fredagsmys?

Den här donnan är nyss fyllda 2 år men kan hela ordlistan:). Hon surrar och surrar, inte många andra som får en syl i vädret. I natt låg hon och sa aj aj Agnes, sluta Agnes. Undrar vad hon drömde om. Hon kan alla namn inom familjen, dagis fröknarna, sjunger ja må han leva och kalle anka satt på en planka m.m. Kan en hel del färger som gul, lila och grön. Snappar upp allt man säger, tyvärr ibland:)

Inte en lugn stund i huset med denna mirakel tjej

Efter en orolig natt med konstiga drömmar och en Lisa som pratat i sömnen är det dags att ta sig i kragen. Måste ringa Ams och få till ett möte, har ett jobb jag ska söka. Passar mig som handsken förutom att jag inte kan tyska och det bör man kunna:). Tvätta i kapp lite, hänga in tvätt. Vila så jag orkar med em då barnen ska ha varsin kompis med hem. Ikväll blir det förhoppningsvis övernattning hos morfar.

Hoppas ni alla har en bra dag framför er

Jag har skrivit om det flera ggr men det tål att skrivas om ännu en gång. Ca 1500 personer väljer varje år bort livet. Det är 3 ggr mer än de som omkommer i trafikolyckor. Ändå läggs det inte ner pengar på utredningar, finns ingen strävan efter en nollvision. Det är tragiskt att så många inte ser någon annan utväg. Många har förmodligen sökt hjälp men inte fått den.

Här i vårt område har det här skett nyligen. Tankar far igenom, var det något som vi borde märkt. Vi visste ju alla att det skett tragiska händelser. Kanske skulle vi visat att vi fanns här, sträckt ut en hand. Många frågor dyker upp, mina tankar går till de x lämnar kvar. x har nu tagit av sig sin tunga ryggsäck.

Fegt och egoistiskt är ord många tar till. Fast vilka är vi att dömma? Vad vet vi om det som ligger bakom, vilken smärta och ångest personen burit på. Varför ska man tvingas bära på en smärta och sorg så stor för att göra andra till lags? Den dagen man tar beslutet är man nog så djupt nere och tänker inte klart. Man ser nog inte sina nära och kära, man vill nog bara bli fri. Vill nog bara få se ljuset och känna lugnet.

Jag klandrar samhället och sjukvården för alla tagna liv.

För någonstans måste det brustit.

Vi måste bli bättre på att vårda varandra, sträcka ut en hand. Våga fråga.

Vi har eldsjälar där ute som kämpar, läs mer HÄR

Skulle dragits för länge sen, men bättre sent än aldrig.

Grattis säger vi till



(klicka på bilden)

Emma är mamma till sötnosen Eira som "snart" ska bli stolt storasyster:)

Vill du också bli veckans blogg och få lite fler besökare?

Lämna då en kommentar i det här inlägget så är du automatiskt med.

Lycka till!

(bild från google)

Nu tar jag paus och går in i dimman ett tag. Just nu känns allt bara så meningslöst och hopplöst. Har några jobbiga veckor bakom mig, fattat svåra och stora beslut. Gjorde jag rätt? Ångrar mig redan. Hur ska allt bli nu, oroar mig för hösten. Ser alltid katastrofer i förhand. Jobbigt att alltid leva med oro och ångest.

Måendet,tröttheten, ångesten tar knäcken ur mig. Att aldrig veta dag från dag,timme för timme hur det är. Ena stunden glad och livet leker, nästa vill man inte leva då funderar man på vad man ska skriva i avskedsbrevet. Allt i huvudet, det är aldrig tyst. En debatt som pågår 24 timmar dygnet runt, som att ha E 4:an i huvudet. Det susar/surrar och det finns ingen av knapp.

Jag är sjukt trött på det här, vill få ut det ur kroppen.

Finns ingen gnista, ingen ork eller glädje.

Önskar att jag för en dag fick vara utan allt som finns här inom mig.

Massor av kramar till er alla

Kikar in till er när lusten och orken har hittat hem igen

Alltid när den här årstiden slår till, vår/vintern står man handfallen. Ena stunden blött och kladdigt, ena snöar det och är kallt. Så svårt att veta vad man ska sätta på barnen. Behöver köpa en hel del inför "våren" nu men vad är det bästa? Mina barn går på Ur&Skur och behöver tåliga kläder. Ska man ha både fodrat regnställ och vanligt regnställ? Blir alltid nojjig när det här slår till.

Helt plötsligt är det vår och tygskor som gäller och så har man köpt på sig en massa:).

Tipsa gärna om bra kläder och skor.

Till Lisa funderar jag på hel overall, min granne hade köpt på Lindex och var nöjd.

Har någon ytterkläder i str 98 alt 122/128 att sälja så hojta till

Ingen har väl kunnat undgå att det är Melodifestival final i kväll. Den stora frågan är vem som går ut som segrare. Favorit är Erik Saade men strax bakom kommer The Moniker om man får tro spelbolagen. Danny och Sara är också 2 som kan slå till. Har dom glömt Swingfly:)

Vem vill du ska vinna?

Vem tror du vinner?

Jag vill att The Moniker eller Swingfly ska till Tyskland. 2 låtar som sticker ut, man blir glad utav dom. Sara älskar jag men inte en låt som skulle ha någon chans i Tyskland dock.

Jag tror tyvärr att Erik Saade vinner. Den låten finns det många av, inte lika bra som Manboy. Han är ju en flickfavorit så röster kommer han få. Tror inte heller att den har stor chans i Tyskland, gillar Dannys låt bättre i såfall.

Må bäste man/kvinna vinna

Trevlig kväll önskar jag er alla

( Bild från google)

I kväll tänder jag ett ljus för alla i Japan som drabbats av stor tragedi idag.

Gör som jag tänd ett ljus HÄR du också

Med det gör jag fredag här på bloggen/datorn

Hoppas ni alla får en riktig mysfredag med nära och kära.

Första vårtecknet i våra lägenheter är dom härliga myrorna. Var på toa idag och såg en myra i handfatet, tänkte bara jaha snart är det dags. Tittade på golvet och runt om kring, jag fick panik det var myror överallt. Dom som känner mig vet hur vidrigt jag tycker det är med myror, det värsta jag vet. Värst när man har dom inomhus, känns som om dom kryper in överallt. Finns i kläderna, i maten, i skafferiet m.m. Usch.

När jag kom hem låg myrdosor i brevlådan som Gavlegårdarna så snällt lämnat. Inne möttes jag av ett glatt gäng myror som letat sig in i köket, huh jag ryser. Vill knappt gå in där, öppna toa dörren törs jag inte. Dom på Gavlegårdarna skrattar bara och säger att så där är det på Vretas. Jättekul.

Måste dammsuga nu, men klarar myrorna sig i dammsugaren och kommer upp igen?

Sanna som alltid kikar på nyheterna ringde mig nyss och berättade om Tsunamin som dragit över Japan. 

"Tokyo. En enorm tsunamivåg vällde in över den japanska kusten och tagit med sig bilar och byggnader efter två kraftiga jordskalv.

En upp till tio meter hög tsunami träffade den japanska kusten norr om Tokyo och orsakade stora skador efter ett jordskalv som mätte 8,9 på Richterskalan.

På de direktsända bilderna, tagna via helikopter, visades hur vattenmassorna oerhört snabbt drog in över det låglänta landskapet och översvämmade fält, vägar och byggnader."

Det är lite av det som går att läsa på Aftonbladet

Känner mig "utsövd" då vi fick sova ända till 4.30 innan någon väckte oss. Sen var det full rulle på tjejen här på bilden. Det var sång och surr:) skönt att hon är glad iallafall när hon vaknar. Stackars maken kom knappt upp ur sängen i morse, ska försöka orka ge honom sovmorgon i helgen. Det är ju oftast han som får gå upp då jag är slut efter jobbiga nätter.

Den här helgen är fullspäckad och jag känner mig sjukt stressad inombords. Försöker stanna upp och andas, tänka att vi hinner det ordnar sig. I morgon är det bandyavslutning, sen skjutsa Agnes på kalas, efter det ska Nils på kalas + att Håkan ska spela hockey. Ska någonstans försöka hinna baka och handla inför söndagens kalas. Det ordnade sig tills i onsdags så det gör det säkert till söndag också men jag är sån som jagar upp mig. Allt ska vara perfekt och jag måste ha kontroll.

Jag hoppas ni har en härlig fredag framför er.

Jag ska ner och hälsa på morfar som kommit hem från sjukhuset:) 

Härom veckan dök kallelsen till 40 år kontrollen upp. Då blev det genast på riktigt, jag blir 40 år om 2 månader. Känns lite overkligt, tiden har gått så fort. Känns som igår jag var 19 år och blev mamma, var tog den tiden vägen? Sen under resans lopp har jag blivit tilldelad 3 änglar till som växer så det knakar.

Tänker på tiden med maken, vi träffades när vi var 26 år. 14 år tillsammans och 9 år som gifta, känns konstigt på något vis. Känns vuxet men jag känner mig inte direkt vuxen. Tänker på allt vi gått igenom genom åren, ett under att vår relation stått pall. Med han vill jag åldras och ta hand om våra barnbarn.

40 år i bagaget, så många år förlorade. Det känns bittert men jag försöker se framåt, jag har många år framför mig som jag kan ta tillvara på. Skapa nya underbara minnen med familj och vänner. Lära känna mig själv igen, finna mina drömmar och leva dom.

På söndag firar vi maken som fyller nästa vecka, tänk att alla tror att han är minst 5 år yngre än mig:)

Ni som nått 40 strecket, hur känns det vid det strecket?

God natt allesammans, borde legat för länge sen men...

Hade en till present till Sanna i bakfickan. Idag tog jag med min mamma (vi kan öppna en städfirma) och åkte in till Sanna. Vi bad henne gå ut på stan några timmar för vi skulle fixa lite. Tvättade fönstren, storstädade kök/badrum och rum mer hann vi inte förrän hon stod där. Hon tappade hakan för jag hade köpt med lite saker till lägenheten och vi fixade till lite. Blev så fint, perfekt nu när hon ska ha lite partaj i morgon.

Kroppen min är mörbultad känns det som, helt slut som artist nu.

p.s ni som undrar, hon kan städa själv men jag gillar att städa åt andra och göra mina nära och kära glad d.s

Vad glada ni gör mig var dag. Statistiken har ökat, dom som följer bloggen via Bloglovin har har ökat och ni lämnar efter massor av underbara kommentarer. Blir både chockad och glad. Har aldrig haft som mål att jaga besökare, jag började blogga för släkt och vänners skull. Så att dom skulle kunna följa barnen och våran vardag.

Nu är bloggen min dagbok min terapi. Jag har valt att vara öppen för att nå ut till likasinnade för att själv kunna ge stöd och få stöd. Min omgivning förstår inte varför jag bloggar överhuvudtaget och ej heller min öppenhet. Vissa saker är dock för privata och dom behåller jag för mig själv.

Ni har gett mig så oerhört mycket och får mig att våga drömma igen.

Önskar er all kärlek och lycka i livet

Nu är kalaset över, födelsedagsbarnet hemskjutsat. Allt har gått bra och Sanna har fått massa fina presenter man blir lite avis. Jag tror att hon är väldigt nöjd med sin dag, största chocken var nog att bli uppväckt av sin far kl 7.15. Det kan ta månader mellan hans kontakter, så det var kul att han kom i håg.

Nu är det bara att ladda om batteriena till söndag då det är 40 års kalas. Jag har väldigt svårt för just kalas, det blir surrigt och stimmigt. Det är jobbigt för mitt ADHD huvud, blir för mycket på en och samma gång. Har alltid tyckt så men nu har jag ju en förklaring till det. Så jag ska helst undvika såna tillfällen, fira personen dagen efter eller före. Dock svårt nu när det är här hemma.

Just nu är jag sjukt slut i knopp och kropp. Börjat fått ryckningar i händerna, hoppas det bara beror på att jag inte ätit ordentligt och inte är biverkningar av medicinen. Ska krypa upp i soffan och mysa med maken och gråta lite tror jag. Blir alltid nedstämd efter såna här dagar, fast det varit lyckat.

Kram allesammans och jösses vad kommentarer jag får. Blir så glad:)

Favorit för dagen:

Hur kan man ha en dotter på 20 år när man själv ser ut som 30?
Tack "Fnulan", du fick  mig att  le

( Klicka på bilden för att gratulera)

För exakt 20 år sen höll jag på att klättra på väggarna. Den blivande pappan satt och kikade på hockey Vm och sa att allt skulle bli så bra. Mamma skjutsade in oss på förmiddagen för alla som känner mig vet vilken smärt tröskel jag har:). Där blev en lång väntan där jag gjorde en stig i korridoren medans pappan låg och tog igen sig. Ja vilken dag det var, minns allt som igår

 Timmar av smärta och frustration resulterade i en underbar liten tjej.  Kl 19.41 kikade du äntligen ut och fick läggas på mitt bröst. Den vackraste och mest perfekta "lilla" bebis, vilken otrolig känsla. Du var hela 55 cm lång och vägde 4,5 kg och var en liten glupsk krabat som hittade maten direkt.

De här 20 åren har bjudit på otroligt många minnen, både dåliga och underbara. Du har vandrat en krokig väg de här åren, gått vilse och fallit. Nu har du börjat din väg mot toppen och du har kommit en god väg. Du är en otrolig varm, omtänksam, givmild och godhjärtad person. Barn, gamlingar och djur har alltid tytt sig till dig p.ga ditt lugn. Vi runt omkring dig tror på dig och önskar dig all lycka på din resa i livet.

Jag är otroligt stolt över att fått dig som dotter, du är mitt liv mitt allt.

Idag är det din dag.

Stort grattis och hoppas din dag blir underbar

Då hade jag och Sannas pappa goda vänner hemma hos oss. Jag minns att vi åt sallad men inte så mycket mer. Inte hade jag heller någon aning om vad morgondagen hade för planer för mig:)

Sussa sött allesammans, bakningen är klar nu ska vi fixa lite med bord innan sängen

8) det känns kanske fel att fråga, men efter att jag läst sannas blogg så undrar jag vad var de som hände med dig den där kvällen, ? kram på dig :). Ingen fara, jag blir glad att folk vågar fråga istället för att gå bakom ryggen och viska och tro en massa. Jag hade mått dåligt en längre tid, har burit så mycket inom mig de senaste åren. En liten grej fick allt att rinna över, jag tog alla tabletter med mig och åkte. Tänkte inte allt var bara svart inom mig, minns inte hur jag tog mig dit jag tog mig. Jag kollapsade totalt. Tabletterna lät jag tack och lov vara. Blev vändpunkten i mitt liv, nu försöker jag se framåt så gott det går.


Tack för alla svar och tack för att ni vågar fråga om saker min omgivning inte gör.

Fortsätt gärna att ställ frågor i min frågeruta här brevid, ingen fråga är för dum att ställa. Svarar så gott jag kan.

Jag blir så oerhört rörd av alla era underbara kommentarer och mail.

Att vara så öppen jag har valt att vara har även sina baksidor men jag har ju valt det för att jag vill nå ut till likasinnade, få folk att förändra sig försöka förstå. När jag möts av så underbara kommentarer jag får av er så vet jag att jag valt rätt. Det är ni som ger mig styrkan att orka kämpa på. Ni gläds med mig när jag når framgångar och ni finns där och tar emot mig när jag faller.

Det går inte med ord att beskriva hur tacksam jag är för det ni gör för mig.

Jag hoppas ni förstår det ändå:)

Från djupet av mitt hjärta TACK ni är underbara

Att prata om psykisk ohälsa är tabu i samhället, än värre är att prata om att man varit inlagd. För många har nog synen av patienter i tvångströja, fastspända i sängen, patienter som är som zoombies och psykopater. Fast riktigt så är det faktiskt inte. Det är ofta helt "vanliga" människor som dig och mig, det är mammor och pappor.

Senast jag valde att läggas in berodde på min sömnbrist som kan leda till "allvarliga" konsekvenser. På avdelningen träffade jag en ung tjej som blivit änka, hemma fanns hennes barn men hon orkade inte med allt just nu. En ung snygg kille som liksom jag var bipolär, vi var 4 såna som pratade om kvällarna. Det var en tjej som blivit misshandlad av sin sambo, tonåringar med ätstöringar. Gamlingar som hamnat mellan stolarna.

Gemensamt för oss är att vi är trasiga i själen. Det syns inte utåt att vi bär på en sjukdom. För mig var veckan där oerhört viktig, hade nog riskerat att glida in i en manisk period eller kollapsat. Har lärt mig känna igen mina "varningssignaler". Så det är inget fel med att behövas läggas in på psyk, det kan vara det som räddar en i vardagen. Som ger en kraft och styrka att orka vidare.

Så döm inte och se ner på de personer  som läggs in på psykiatrisk avdelning.

"Alla bär vi på en ryggsäck, olika tunga och med olika innehåll"

Så många livsöden jag fick höra sist, fascinerande och tragiska.

Till barnen har jag sagt att jag är på en sovavdelning, dit mammor som är trött får åka

I föregående inlägg kunde ni läsa om hur bra showen var i lördags, var nog det enda vi var nöjd med efter helgen tyvärr. Efter showen begav vi oss till Clarion Hotell där jag bokat "lyxpaketet", ingår 3 rättersmiddag och mousserande vin på rummet. Allt började bra, rummet var superfint och vi såg fram emot en härlig kväll tillsammans.

Det började med att vi fick vänta en stund på vårt bord,ändå var vi sena. Det kan jag väl ta men att det ska ta över 45 minuter för att få in en maträtt det köper jag inte. 3 gäster hann lämna restaurangen för dom var trött  på att vänta och det var stort missnöje runt oss. Till svar av servitrisen fick jag att det är så på lördagar? Kanske dags att kalla in mer personal då, det är ju en fin restaurang med dyra priser. Vi fick vänta även 40 minuter på varmrätten, då var jag så hungrig att jag skakade och mådde illa. Kl var då 21.30.

Pratade med den ansvarige och hon var tillmötesgående och förstående. Vi tog med efterrätten till rummet och där stod en ny flaska med mousserande vin och en lapp från restaurangen. Dock var våra planer för kvällen redan förstörda, vårt humör också kan jag säga. Vi var trötta efter all väntan och den hunger vi haft. Båda somnade direkt, ingen minns att vi ens klädde av oss:)

Frukosten var dock super, hotellfrukost mums.

Självklart var det ändå skönt med egen tid fast det är inte kul att spara pengar och ha en kväll planerad och så blev det som det blev. Kändes bortkastat, hade kunnat gått ut och ätit och sovit i Sannas lägenhet:)



Tack till "faster" Helena och "syrran" Sanna som tog hand om dom här 3 gobitarna.

Hoppas ni alla haft en trevlig helg

Ska ta en liten bloggrunda nu, sen ta tag i allt inför 20 års firandet på onsdag

Blir inte så mycket bloggande över helgen, har ju planer:). I morgon åker vi på Jerry Williams här i Gävle på Läkerol Arena. Efter blir det middag och överliggning på Clarion Hotel, ska bli hur skönt som helst. Tänk en härlig säng och dessa härliga täcken, inga barn i sängen. Åh vad jag ska sova.

Helgens fråga?

På min skrivar kurs får vi "läxa" till varje veckan. Till nästa vecka ska vi skriva om någon speciell plats man har, en plats man minns el. dylikt. Tänkte därför höra med er också om det.

Har ni någon speciell plats ni minns?
En plats som betyder något speciellt för er?

Jag önskar er alla en underbar helg, kort från vår härliga dag kommer efter helgen.

Åh vem skulle inte vela hänga med på Grys tjejplan? Ljus och värme skulle inte sitta helt fel just nu. Har du nominerat någon, om inte annat så gå in HÄR och gör det. Jag har varit in och nominerat Sanna förstås, efter allt hon gått igenom vore hon värd en resa. En belöning för hennes styrka och perfekt 20 års present.

Nu ska jag sova någon timme, har såna magsmärtor fick kämpa mig igenom min spa manikyr idag:)

Tack Ida för superfina naglar och trevlig dag

När ska det sluta göra ont?

Det bor en sorgsenhet inom mig som inte försvinner.
Den drar mig sakta neråt i det mörker jag vill undvika.
Allt är bara ett stort kaos av känslor och tankar.

Jag vill så mycket, ser fram emot så mycket.

Kroppen säger nej, det finns ingen ork.
Det finns ingen gnista.
Jag vill ju så gärna orka igen.
Jag försöker varje dag ta tag i livet.
Försöker tänka positivit.

Så många frågor utan svar.

Sluta grubbla, sluta analysera säger "dom".
Jag vet men det är inte så enkelt.
Vissa frågor måste få ett svar.
Annars kan jag inte gå vidare.

Önskar det fanns en knapp som gjorde att allt bara blev ok.
Att jag slutar analysera.
Slutar undra vad som är vad i mig.
Vad är friskt, vad är bipolär vad är ADHD?

Vem är jag?

Känner inte igen mig alls längre.
Befinner mig i en gråzon som jag inte tar mig ur.
Alla färger i livet har försvunnit.
Det känns grått och trist.

Vill få tillbaka glädjen och lusten.
Lusten att leka och ge av mig själv.
Lusten att vara mamma och fru igen.
Vill ha tillbaka färgerna igen.
Vill att det ska kännas roligt att leva.

När mörkret smyger sig på kommer allt upp till ytan igen.

I morgon är en annan dag.
Nya möjligheter.
Kanske är det dagen som är början på mitt nya liv.

Lisa med guldhjälm leker med kameran:). Den här donnan älskar att klä ut sig och busa framför kameran, idag hann vi med att föreviga det också. Förstår inte vad hon får sin energi ifrån, full rulle från det hon kommer från dagis i säng. Retar gallfeber på sina syskon, drar dom i håret och ska bara förstöra. Säger man åt henne börjar hon kramas på en gång:). En riktig busunge. På fredag ska hon med till leklandet, kan gå precis hur som helst.

Nu sover 3 söta barn gott, jag sorterar tvätt och småkikar på TV.

Sovit en hel natt utan att vakna, yes. Vaknade till när maken och Lisa gick upp, ingen Agnes vid min sida. Nu har hon fått höra hur duktig hon är stora tjejen. Barnen gick upp en halvtimma före mig och har varit superduktiga. En utvilad mamma = Glad och tålmodig mamma.

Snart dags att gå till Fritids då jag har lite ärenden att uträtta. Skrivarkursen som jag missade förra svängen, finns ingen gnista att skriva just nu. Kan lyssna på de andra, efter det ska då äntligen bilen besiktas. Visst får man väl köra den till besiktningen då det är "körförbud", hur gör man annars?

Nu önskar jag er alla en underbar onsdag, gör någon glad idag:)

Ska ringa Sanna nu som visst mått dåligt i natt och inte vågat ringt och väckt oss.

I detta nu installerar min käre man vår nya diskmaskin. Har inte varit skoj att diska efter 5 st 3ggr om dagen, rena fina händer får man dock. Massa onödig tid har gått åt spillo, men nu är det slut med det.

Diskmaskinen har vi fått som gemensam 40 års present, det tackar vi för.

En ängel är min älskade dotter Sanna som ställer upp för sina syskon i vått och torrt. Hon är till och med beredd att vara deras "stödfamilj" en helg i månaden.

En annan ängel är brorsdotter Ida som ringde och frågade faster om hon vela fixa sina naglar. Självklart vill jag det, bli lite fin till helgen.

En nyfunnen ängel heter Anna, mamma till nils skolkompis. Berättade att jag hade så mycket nu och 2 kalas framför mig. Då erbjöd hon sig att baka lite åt mig, fann inga ord. Att hon vill göra det för mig.

Ni där ute har varit mina skyddsänglar under en längre tid.

Ni har tagit emot mig var gång jag fallit.
Det är era varma ord som ger mig styrkan om och om igen.

Om dom här tjejerna nu älskar sin mamma kunde dom väl ge henne lite sömn:). I vanlig ordning kommer Agnes inspringandes på natten och väcker Lisa som börjar surra. När jag äntligen fått tyst på henne och hon somnat om börjar A tjaffsa och Lisa stor gråta. Superkul.

Så nu sitter vi här och kikar på barnkanalerna. Stackars Lisa som ska på dagis om 2 timmar, funkar ju inte direkt. Själv måste jag ha min sömn för att inte bli knäpp, har inte sovit en natt sen jag kom hem. Ska på möte idag och hoppas vi kan få hjälp med Agnes sömnproblem, knäcker hela familjen.

Gå tillbaka med henne sa någon på avdelningen. Tro mig vi har provat allt, går vi tillbaka börjar hon skrika och grina och väcker båda syskonen. Det är det sista man vill kl 2 på natten. Skaffa större lägenhet eller köp ett hus föreslog lika sköterksa? Vad skulle det hjälpa?

Hoppas ni alla sovit gott:)