En ung tjej boende i området har lämnat oss idag.

Jag kände henne inte, jag har knappt sett till henne.
Ändå kan jag inte låta bli att beröras när sådant händer.
Det väcker minnen och smärta till liv.

En ung flicka som hade hela sitt liv framför sig.
En flicka som maken såg i går kväll.
Nu är hon borta.
En familj har fått det mest fruktansvärda samtal man kan få.

Folk börjar genast prata och spekulationerna är på gång.

Är det sant det som sägs så är det fruktansvärt tragiskt.
Vad vet vi vad som döljdes inom henne.
Vad hon bar på för smärta.
Jag hoppas hon fått frid nu

Jag tänder ett ljus för familj och vänner och hoppas dom finner styrka i varandra

Idag var vi in och beställde ny pass så nu är vi ett steg närmare Kreta. Lite pinsamt då det inte gick att ta fingeratryck på vänster pekfinger. Fick göra om hela tiden men med långfingret funkade det fint. Då är det bara att räkna dagar till dagen med stort D. Har inte riktigt fattat än att vi ska åka, bara Håkan och jag. Vi har inte haft mycket egentid de senaste 7 åren och det här är nödvändigt nu. Tänk att bara vara, ligga i en solstol lyssna till vågornas brus. Varva ner, tömma huvudet och ladda om.

Den 11 sept 19.30 lyfter planet från Arlanda och tar oss till en liten by utanför Platanias.

Någon som ger sitt barn Omega 3 och vill dela sina "erfarenheter"? Då vi har problem med Lisas sömn sen spädbarns tiden har jag börjat läst på massa olika forum. Där dök det upp tips om Omega 3, vilket jag först inte förstod:). Fick dock förklaring på hälsokost. Lisa är ju väldigt aktiv och har svårt att varva ner och det är ju säkert därför hon sover orolig och har svårt att somna in. Mitt huvud är ju likadant, fullt av intryck och det är kaos i huvudet p.ga min ADHD. Jag har rejäla sömnstörningar. Omega 3 gör att barnen varvar ner lättare, blir lugnare.

Har läst både bu och bä på forum jag kikat in på. Kan dock säga att de flesta har blivit glatt överraskat och märkt skillnad på sömnen direkt. Barn som liksom Lisa skriker både innan dom somnar och som vaknar och grinar flera timmar. Det drabbar hela familjen just nu, trötta Twins som inte får ordentlig sömn t.ex. Dom ska klara en hel skoldag. Så är det någon här som har något att tipsa om när det gäller Omega 3 så blir jag glad.

Idag ska jag fixa nytt pass:)

I morgon är det då äntligen dags för Mamma blogg kryssningen. Just nu är jag mest nervös. De flesta har packat och fixat med snygga kläder:). Här sitter jag, har tvättstugan, ska lägga fram allt inför ridning och fotboll i helgen men packat åt mig har jag inte hunnit. En klänning, necessär, plattång och tabletter sen är jag färdig. Förstår inte vad jag gett mig in på men min hyttkamrat känns lugn och trygg så det blir nog bra.

Vi börjar med mingel vid Beachen och umgås, sedan gör vi oss klara för middagen. Ska bli kul att få ett ansikte på en del man skriver med. Tänk att vi alla är mammor och nu är vi alla utan barn och ska bara vara. Själv kommer jag förmodligen däcka runt 21 för den här veckan har varit stressande, har varit tvungen att ta lugnande vilket har fått mig att vara som en zoombi. Otäck, man känner sig inte närvarande.

Nu önskar jag er alla en underbar helg och sköt om er

Är det en dröm att jag om ca 3 v avnjuter en middag på en mysig grekisk taverna?

Att jag får ligga och slappa på en solstol och njuta av lugnet.
Där jag och maken äntligen får tid för varandra, där vi får en chans att landa.
Vi får äta god mat och få möjlighet att prata med varandra.
Vara man och kvinna

Väck mig inte ur den här drömmen;)

( Nora och tvillingarna hade alltid bus på gång )

Satt och läste igenom min gamla blogg nyss och har svårt att förstå att jag skrivit allt där. Blir så ledsen och arg när jag läser allt vi gick igenom. Arg för att vi inte fick någon hjälp, arg för ingen lyssnade och tog oss på allvar. Tänk om jag vetat då vad jag vetat nu, tänk om jag hade haft den styrkan att stå på mig. Jag trodde ju att läkarna visste vad dom gjorde att det var som dom sa. Tänker på alla löften som dom bröt. Tänker på alla fel dom gjort.

Dom där åren är som bortblåsta för mig, minns bara det som finns på den bloggen. När jag läser så gör det ont, förstår inte hur vi klarade oss igenom det. Hur fick vi allt att fungera? Ett underbart dagis hade vi som tog hand om våra små och gav dom trygghet. Nej, det gör verkligen ont att läsa och jag kommer alltid undra var dom närmaste var. Ingen som kom och hälsade på, ingen som ringde och frågade hur det var. Vid såna här tillfällen är det familjen man förlitar sig på. Man sviker inte ett barn, inte en sån här gång.

Varför ställde ingen upp för oss?
Varför vågade ingen fråga hur vi mådde?
Var fanns ni när vi behövde er som bäst?

Ni som fanns där vet vilka ni är och ni har för alltid en plats i mitt hjärta

Min gamla blogg

Att det här kom upp beror på att jag sitter och jobbar med min livslinje, ska skriva negativa och positiva händelser i mitt liv. Mycket jobbigt kommer fram då.

Vad är din första tanke då?

Det första jag tänkt på är en person som bara tänker på sig själv, tycker att "han" är bäst och har rätt.
Tänker inte alls på andra, bara tänker på sitt eget bästa.
Jag tänker alltså att det är något negativt.

Fast behöver det vara det?

Om jag börjar tänka mer på mig själv, gör saker för mig själv, belönar mig är det fel?
Är det fel om jag var dag ser mig i spegeln och säger Va fin du är idag, är det OK att jag klappar mig på axeln och säger Att det här gjorde du bra Carola.
Om jag älskar mig själv om jag tycker att jag är bra då mår jag nog förmodligen bra och kan ge mer glädje och kärlek till min omgivning.
Ändå från början har mina läkare/psykologer sagt till mig att jag måste börja bli mer egoistisk, tänka mer på mig för mår inte jag bra kan jag inte hjälpa någon annan heller.

Egoistisk kan även vara något positivt

Så här sexig och glad ser jag dock inte ut nu när jag börjat rensat garderober. Fast attans va kul det är när man börjar, när man ser resultatet. Har packat kläder och skor barnen inte kan ha, brukar i vanliga fall sälja men i år följer jag mitt hjärta. Kommer ge allt till kyrkan, kanske finns det en familj som har användning för något jag ger. En del säljs på deras loppis men då går pengarna till familjer i området. Det känns rätt i hjärtat.

Gav bort 3 kassar häromdagen till en mamma i området brevid. Vet lite om hur det är i familjen och jag känner så för barnen. Frågade mamman om hon var intresserad av kläder till ena tjejen och hon blev superglad. Nu vet jag att flickan har kläder för en tid framöver och förhoppningsvis underlättade jag lite för dom. Kan erkänna att jag är en utav alla som pratat bakom ryggen på dom men vem är jag att döma henne? Jag har ingen aning om vad hon bär med sig i sin ryggsäck, hennes historia.

Nej dags att ta nya tag innan jag blir för slapp.

Kram på er allesamman och Sov gott

 ( Jag och Max skapar vänskapsband)

I mitt inre är det som en berg och dalbana, känner inte igen de här känslorna alls. I vanliga fall när jag är på specialen sitter jag inte still en minut, jag är här och jag är där. Ska hälsa och surra med ALLA, likt en durracell kanin far jag fram. Nu i helgen satt jag där på min stol i tältet och orkade knappt ta kontakt, kände mig inte närvarande. Låter kanske lite skumt:). En känsla jag inte kan ta på eller förklara.

CS- sköterskan sa att hon ofta hör patienter berätta liknande saker, lika känsla. Det var liksom inte jag eller rättare sagt det var jag utan en inre rastlöshet. Saker har lugnat ner sig i huvudet, det är inte lika kaos. Jag klarar av folksamlingar bättre nu, blir inte lika irriterad på folk som inte kan bete sig som jag vill:). Hon sa även att när det brukar lugna ner sig i huvudet brukar andra känslor träda fram och det kan bli lite jobbigare. Just nu känns det som om jag gör en stor förvandling och det är skrämmande.

Har man mått som man mått i över 20 år, man har skapat ett visst beteende då är det svårt när det ändras. Just nu har det varit mycket ändringar och jag hänger inte riktigt med. Kändes oerhört skönt med nya psykologen som jobbar på ett sätt jag älskar, ser fram emot att jobba med honom. Det enda jobbiga nu är min trötthet och brist på energi, vill mycket men jag mår bara illa och är sjukt trött. Blev lite svammel det här men det är precis så jag är nu.

Kram på er allesammans

Minns ni tjejerna Linn och Julia som kontaktade mig i vintras? Dom skulle ha ett projekt i skolan om psykisk ohälsa och dom fann min blogg intressant och vela intervjua mig. Kom ihåg att det var första gången jag tog mig ut bland folk och jag var livrädd. Tjejerna var helt underbara, verkligen intresserade och det blev ett långt härligt avslappnat samtal. Tanken bakom projektet var att få fram en tidning/bilaga som jag hoppas ska ligga i varje väntrum framöver:)

Häromdagen damp den ner i brevlådan med ett fint "brev", tack tjejer. Alltså jag är glatt överraskad, vilken tidning dom fått ihop. Önskar jag hade den när jag fick min diagnos, den hade jag gett till den närmsta omgivningen. Den är lättläst, inga konstiga begrepp och med händelser från det verkliga livet. Det är helt vanliga människor som berättar om sina livsöden. Jag är oerhört tacksam över att fått varit en del i det här projektet.

En stor eloge till er tjejer, ni har gjort ett superviktigt arbete.

Nu måste den spridas runt vårt avlånga land..

De söta vännerna Bullterriern Stina och Taxen Berit är sedan fredagen på rymmen.

En orolig familj väntar på dom och vi är många som håller tummar och tassar att dom snart är  i hemmets trygga vrå igen.

Läs mer HÄR om var dom "bor" och kontakt uppgifter

Sprid gärna denna efterlysning

Gick nyss igenom alla mail i inboxen och det var ett som verkligen berörde mig. Det är mail som såna som får mig att kämpa vidare, som får mig att fortsätta vara öppen om just psykisk ohälsa. Jag kan nog aldrig förklara hur det känns för mig när jag får mail från någon som sitter i liknande situation, folk som läst min blogg eller artikel och vill berätta vad jag betyder för dom. När man hela livet fått inpräntat att man inte kan något är det svårt att ta till sig ord som modig, förebild, stark m.m. Tänk att det finns folk som skriver till mig och är glad över det jag gjort, folk som vill ha råd. Anhöriga som vill veta hur dom ska bete sig m.m.

Just ett sådant mail fick jag idag. Jag kan inte gå in på innehållet men jag förstår precis hur dom har det, vad dom går igenom och vad "dom" måste göra. Vet precis vad den som står brevid känner sig, maktlösheten att inte veta vad man ska göra. Hur mycket krav törs man ställa, hur länge orkar jag? Jag har inte svaren men kanske är det skönt att bara veta att man inte är ensam? Det finns någon därute jag kan skriva av mig till, någon som förstår och inte dömer. Jag blir rörd av såna mail och ni där ute, tveka aldrig att höra av er om det är något ni undrar över. Ingen fråga är för dum.

Tänker inte ha en frågestund men kom ihåg att ni kan fråga fritt om vad som helst här hos mig...

En snabb uppdatering om min Concerta: Har gått 14 dagar nu, det värsta ruset i huvudet är borta. Klarar bättre av folksamlingar, blivit lite lugnare. Känns lite konstigt, en känsla det inte går att ta på. Märkte i helgen att jag inte var som jag brukar. Inte lika pladdrig och spattig, kunde sitta ner och hade inga behov av att springa runt överrallt. Kände mig osocial och trist:). Enda biverkningarna än är mitt illamående, försöker äta ofta och lite.

Åh äntligen är då dagen här, idag bär det av till Eskilstuna och bullterriernosar att pussa på. Ska packa, inhandla gott och alkohofritt och sen räkna timmarna till kl 17 då det bär iväg. Det ska bli så kul att träffa alla goa vänner som jag inte träffat på länge. Söderhamnsligan, Noras uppfödare som jag ska få bo med och massor av andra människor runt om i Sverige.

Tar nu en helgpaus och återkommer med bilder och info i veckan.

Ligger efter här känns det som, kolmårdenbilder har inte kommit ännu och har inte visat vad som kom på posten heller. Vi tar en sak i taget.

Ha nu en underbar helg allesammans

Nu ska jag göra det värsta jag vet, ut och köpa jeans. Alla mina kläder jag har ju krympt den senaste tiden, har överlevt sommaren med alla klänningar. Nu börjar det dock bli lite kyligt och jag vill gärna har några byxor med i packningen i helgen. Nej, det är inget man ser fram emot precis att prova jeans. Fast när jag fick mannekäng sist hade jag ett par supersköna så jag kikar in dit. Håll nu tummarna att det är en nöjd Carola som kommer hem. Dom får kosta hur mycket som helst bara dom sitter som dom ska:)

Vad har ni för er idag?

Sen ska hem och fortsätta med Lisas rum, hon sov hela natten och var så stolt i morse

Snart ska jag krypa till kojs i vårt egna sovrum, hur lyxigt som helst:). Har inte haft eget sovrum på ca 7 år så det känns spännande. Vi har målat och fixat i vår klädkammare, blev hur mysigt som helst. Bara lite små saker som lampor, ramar m.m som ska inhandlas. Få nu se om vi blir själv i sängen i natt, önske dröm.

Lilla Lisa hoppade av glädje när hon kom hem och fann sin nya säng. Ett eget rum med sina saker, hon sprang och ropade in Nisse och Agnes och var så stolt när hon fick visa. Handlade ny förvaring idag, även tavlor, gardiner m.m fattas även där. En sak i taget nu. Känner att jag rusade iväg för mycket i kväll, hade kunnat hålla på hela natten..

Fick något trevligt på posten idag, blev så glad så....Bild och info i morgon

Kanske blir vår dröm sann, en vecka tillsammans som kvinna och man. Sitter här och kikar på nätet efter resor men finns ju en djungel därute. Var åker man t.ex i september för att få lite värme? Har ni några tips på länder, ställen/hotell ni varit på så hojta gärna till. Har inga större krav på hotellet för där ska jag bara sova:). Vill vara på ett lugnt ställe, inget partyplace.

Hjälp oss nu snälla..

 ( mina egenuppfödda go bitar, R:I:P älskade Ellen)

Sen jag kollapsade för snart 1 år sedan har jag inte gjort något för mig själv. Mest varit hemma i hemmets trygga vrå och träffa enbart de närmaste. De som förstått mig. Sakta men säkert börjar jag ta mig ur den bubblan och på fredag åker jag iväg själv och träffar personer jag inte träffat på några år.

Jag ska tillbringa helgen i Eskilstuna "Vilsta" med massor av Bullterriers. Det är dags för årets Bullterrierspecial där bullisar från hela norden och några till samlas. Vi umgås, har middag, Trophy Show och auktion. Jag åker med mina kära vänner från Söderhamn och delar stuga med Noras älskade uppfödare, så som jag längtat efter dom alla. Ska bli hur mysigt som helst, fast just nu är jag jättenervös inför att träffa så många på människor på en och samma gång.

Ev gör jag comeback i ringen också. För några år sedan visade jag ju Noras bror och vi vann Trophy Showen, hans första utställning. Önskar jag kunde visa er vårt ärevarv:). Nu ska jag få visa en hoppig,busig stark treårig hane. Hmm alla vet ju hur det kan gå med mig i ringen. Krupit på alla 4 har jag gjort.

Idag blir en hemma pyssel dag, klippa gräsmattan, handla och baka lite.

Åh vilka underbara dagar vi haft i husvagnen med massor av sol och bad. Barnen stormtrivs och har hittat nya vänner. Dom leker och sköter sig själva, cyklar och är ute i skogen. Lisa älskar livet i "vagnen" och vill nog helst bo där.

Igår hade vi en fantastiska dag från början till slut. Goa vännerna Amelie och Sara dök upp med familjer, vi tillbringade hela dagen på stranden. Lunch och fika intogs där och på kvällen dukade vi upp långbord och grillade där nere. Vi hade knytkalas och attans så gott det var. Alla barnen var sams och badade som aldrig förr, några gick upp och satt på en film i husvagnen. Det var länge sen jag hade en sån härlig dag och mådde så bra.

Varm i hjärtat blir jag när gästernas barn trivs. Amelis dotter sa att det var inte kul utan det var skitkul att vara här:). Då vet man att dagen varit bra. Jag är hemma och fixar lite nu, ska hämta Sanna och handla inför kvällen. Får besök av en vän jag inte träffat på flera år och det ska bli kul. Min granne Helen är även hon på väg till Medskogsjön för att bada med oss idag. Länge sen jag hade så mycket gäster.

Kanske är det min nya medicin som gjort verkan, nu trivs jag med folk omkring mig. Det är inte kaos i huvudet, jag kan koncentrera mig fast det är mycket folk omkring. Jag är mer avslappnad och inte på barnen hela tiden. Det var helt ok att andra rotade runt i mitt kylskåp igår och packade korgen:). Ingen annan är jag brukar få packa.

Hoppas allt är bra med er där ute, miss you all

När jag nått 50 "stalkers" via bloglovin slår jag till med en tävling så kom igen:)

Vill du följa mig via bloglovin så klickar du in dig på knappen uppe till höger, när den visar på 50 så blir det tävling.

Nu ska jag sortera lite tvätt, kort från kolmården kommer i morgon

När jag träffade läkeren sist tog jag upp det där med alkolholen. Att jag har svårt att helt sluta på egen hand, att jag har svårt att hantera suget på ett glas vin eller 2 nu på sommaren. Skulle jag stanna på ett eller två glas vore det ingen fara men det springer lätt i väg. Det blir lugnt och tyst i huvudet, man mår superbra för stunden. Oftast vaknar man upp med en ångest som är fruktansvärd. Vi biolära är ganska impulsiva av oss och än mer med alkohol i kroppen, så ibland gör man saker som inte bara skadar en själv utan även närstående. Jag har ibland tagit ett glas vin på kvällen bara för att slappna av, jag dricker dock inte varje dag och är inte ofta full om nu någon tror det. Med tanke på det mediciner jag äter så ska jag helst inte dricka alkhol heller.

Då jag inte vill riskera det bästa jag har i mitt liv tog jag ett beslut i fredags.

Idag måndag 1 augusti början mitt alkoholfria liv, ett val jag gör min för min skull och ingen annans.
P.s måste poängtera att det händer ca 4 ggr att jag är berusad men för min familj är det 4 ggr för mycket d.s

Antabus är ett avvänjningsmedel vid alkoholmissbruk.

Om du dricker alkohol när du tagit Antabus uppstår en rad mycket obehagliga symtom som kraftig rodnad i ansiktet, dunkande huvudvärk, hjärtklappning, illamående, kräkningar och känsla av andnöd.

Dessa symtom kan uppträda även efter små mängder alkohol. Därför ska du undvika alla former av alkohol, även t ex likörpraliner och vissa flytande hostmediciner och vitaminlösningar, som innehåller alkohol
 

Om du dricker större mängder alkohol när du tagit Antabus kan följderna bli mycket allvarliga. Du kan bli medvetslös och behöva sjukvård.

Symtomen, som kan uppträda redan efter 5-10 minuter, framkallas huvudsakligen av en nedbrytningsprodukt av alkohol (acetaldehyd) som ansamlas i kroppen, om du dricker alkohol under behandlingen. Tabletternas effekt byggs gradvis upp under de första 3 behandlings­dagarna. Effekten sitter sedan kvar en tid efter att du slutat ta tabletterna. En alkohol-Antabus-reaktion kan uppträda upp till 2 veckor efter din senaste Antabus-dos.

Mer info HÄR


 

.