Snart ska vi iväg med småttingarna och kolla på Madagaskar 2, kan bli en kul upplevelse för mig som har svårt med hur jag ska sitta:) + att man måste kissa var 10 minut känns det som.
Hoppas jag har fritt att springa ut.

Väntar in Håkan som är ute och kissar av pip Rutan...

Då var då äntligen julafton öven för den här gången..Är inget fan av jul utan firar mest för barnens skull och försöker få en sån trevlig jul som möjligt. Saknar dock barndomsjularna med familj och släkt.
Vi började dagen med frukost i Forsbacka med bror och familj, gott gott..
Hamnade sen nere hos mormor och morfar där vi blev bjuden på jul mat av mamma och putte, TACK så mycket..

Kul var det där, Sanna drack sitt livs första snaps:) oj så kul vi hade...Julklapps utdelning och tomten kom men Agnes och Nils förstod direkt att det var mormor..Dom är inte lättlurad så nästa år måste vi låna någon annan.

Skjutsade iväg Sanna till Ia som bjudit hem henne till familjen, tack snälla Ia för det så slapp hon sitta ensam med oss igen.

Väl hemma stupade jag i säng medans Håkan och barnen lekte med alla julklappar. Agnes blev så glad över sin spjälsäng och skötbord så hon höll på att bajsa på sig sa hon:)...
Här nere kommer lite kort, önska jag var lika duktig som vissa andra och fixa lite roligt med korten men men...

Det var så kul att se morfar så pigg som han var och att han var med in till mamma och var med på julklappsutdelning och fika...en och en annan grogg tror jag slank ner där med:)

Idag har vi haft nätverks möte...jobbigt som attans..
Sov inte en blund i natt för spänningarna och allt släppte på plats kan jag säga..

En dag av både besvikelse, smärta, tårar men ändå lite hopp, tack vare Sannas faster som erbjudit sig att låta Sanna bo där..Hoppas nu Sanna är med på noterna så någon förändring sker.

Som jag trodde drogs mycket gammalt upp, saker som inte hade med ärendet att göra..Men som bekräftade att vissa personer inom familjen ändras aldrig..Så många år jag velat bli sedd av den här personen, så många år jag hoppas...men idag insåg jag att han kommer aldrig ändras, kommer aldrig bli den person som ställer upp..Det gör ont..Ont att bli anklagad för saker när dom inte har en aning om vårt liv, vår vardag..Tror ändå det gick fram idag mellan våra tårar att allt håller på att rasera.

Jag sa att vi skulle börja om från början, då kommer en annan nära fram och säger att jag måste bjuda till...att jag och sanna är ett lag för oss själva..vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Tänk om den personen visste hur hon sårat Sanna, hur illa dom behandlat henne sen vi fick de små..Nej, vissa ändrar aldrig och tror att dom är felfria..

Känner mig så dum som kunde vara så naiv och förvänta oss stöd och förståelse av dom här personerna..Att jag inte lärt mig.
Ett tack till båda Sara som var där idag, för det ni gör och för att ni förstår och ser...

Jag vill bara att min Sanna ska må bra, kan ge mitt liv för det..Hon är min dotter en del av mig. Hur kan folk tro att jag inte bryr mig..

Att se hennes smärta och sorg gör så ont i mig...

Älskar henne så


Det var 1 år sedan och vad har hänt sen dess...Har hon fått någon hjälp, har nära och kära förstått och funnits som stöd??
Nej och det förstår jag mig inte på alls...Man befinner sig i en kris då man behöver stöd och kärlek mer än någonsin men nej då, så typiskt svenskt. Sköt dig själv och skit i andra..

Ett stort tack till mina underbara vänner och även alla ni "ytligt" bekanta som ställt upp som ni gjort utan er så hade vi aldrig funnit kraften att hela tiden kämpa vidare..
Sanna, att du har orkat är för mig ett under..Du är starkare än vad du tror och har så mycket att ge...
Älskar dig så mycket...